Perennutbudet på plantskolor i Jönköpings län under - POM

Examensarbeten inom Hortonomprogrammet 2003:04 

(ISSN: 1403-0993) 

Perenner till folket! 

-perennutbudet på plantskolorna i 

Jönköpings län under perioden 1850-1940 

Perennials to the people! 

-the assortment of perennial ornamentals in nurseries of Jönköping 

County 1850-1940 

Malin Tellgren 

Handledare: Eva Jansson och Roland von Bothmer 

Examinator: Roland von Bothmer 

Institutionen för växtvetenskap 

Sveriges lantbruksuniversitet, Alnarp

Tack! 

Att skriva denna uppsats har varit lärorikt och kul, mycket tack vare alla trevliga människor 

jag mött som hjälpt mig med insamlingen av källmaterial. 

Jag skulle särskilt vilja tacka bibliotekarierna på Alnarpsbiblioteket, Lunds 

universitetsbibliotek, Kungliga biblioteket och Jönköpings bibliotek för all hjälp och allt 

tålamod. Ett stort tack till Karin Kristoffersson på Länsmuseét i Jönköping för hjälp med 

arkivet. Inger Andersson, ordförande i Gränna hembygdsförening, har varit min koppling till 

Gränna och de människor jag kommit i kontakt med där, tack! Tack Anders Edvinsson på 

Fagerhults plantskola för din generositet att skicka priskuranter till mig. 

Tack Eva Jansson, Roland von Bothmer och Rune Bengtsson för idéer och all tid ni lagt ner 

på detta. 

Det sista och största tacket till Linnea Oskarsson, utan vårt samarbete hade detta aldrig blivit 

så bra som det blev! 

Malin Tellgren, Alnarp, mars 2003

Sammanfattning 

Våren 2003 påbörjades en perenninventering i Sverige. Inventeringen ingår i det nationella 

Programmet för Odlad Mångfald (POM). POM har som mål att långsiktigt bevara och hållbart 

utnyttja kulturväxterna i Sverige. Detta examensarbete görs som bakgrund till denna 

inventering. 

Syftet med uppsatsen är att undersöka hur perennsortimentet såg ut och har förändrats 

på plantskolorna i Jönköpings län under perioden 1850-1940. Med denna information kan 

man få ledtrådar om hur rabatterna såg ut förr och även vilka gamla växter som kan finnas 

kvar i rabatterna runt om i Jönköpings län idag. Som huvudkälla har plantskolornas 

priskuranter använts. 

För att kunna få tag på plantskolekataloger gjordes även en kartläggning av 

plantskoleverksamheten i Jönköpings län under sent 1800- och tidigt 1900-tal. 

Sortimentsanalysen har gjorts på 30 släkten och inom dessa 53 arter. Resultaten redovisas i en 

sortimentsanalys och i sortlistor som ligger som appendix. 

Abstract 

In the spring of 2003 an inventory of perennial ornamentals began in Sweden. The inventory 

is a part of the Programme for Diversity of Cultivated Plants (POM). POM’s aim is long-term 

conservation and use of cultivated plants in Sweden. This essay is made as a background 

document to this inventory. 

The aim of this essay is to examine the assortment of perennial ornamentals and how it 

has changed in nurseries of Jönköping County 1850-1940. With this information one can get 

an idea about the historical flowerbeds of Jönköping County and what kind of old plants you 

may expect to find there now. The main source of information for this essay has been the 

nursery catalogues. 

In order to find the catalogues it was necessary to make a survey of the plant nurseries 

of Jönköping County of late 1900 and early 2000 century. An assortment analysis was made 

using 53 species within 30 genera. The results are presented both as an assortment analysis 

and as a list of varieties.

Innehållsförteckning 

1. Inledning........................................................................................................... 1 

1.1 Syfte och frågeställningar............................................................................................... 2 

2. Material och metod ......................................................................................... 3 

3. Historisk bakgrund i Jönköpings län ............................................................ 5 

4. Plantskolor i Jönköpings län under perioden 1850-1940 ............................ 7 

4.1 Jönköpings plantskolor, Jönköping .............................................................................. 7 

4.2 M. P. Anderséns plantskola, Jönköping........................................................................ 8 

4.3 Bymarkens plantskola, Jönköping .............................................................................. 10 

4.4 Huskvarna plantskola, Huskvarna.............................................................................. 10 

4.5 Gränna plantskolor, Gränna ....................................................................................... 11 

4.6 Gränna Nya Plantskola/Gränna plantskola, Gränna................................................ 11 

4.7 Mellby plantskola, Gränna .......................................................................................... 12 

4.8 Solhems träd och plantskola, Gränna......................................................................... 13 

4.9 Fagerhults plantskola och fröhandel, Klevshult ........................................................ 13 

5. Släktgenomgång och sortimentsanalys ....................................................... 15 

Aconitum........................................................................................................................... 15 

Anemone ........................................................................................................................... 15 

Aquilegia ........................................................................................................................... 16 

Aster................................................................................................................................... 16 

Astilbe................................................................................................................................ 17 

Campanula........................................................................................................................ 19 

Cimicifuga......................................................................................................................... 19 

Delphinium ....................................................................................................................... 20 

Dicentra............................................................................................................................. 20 

Dictamnus ......................................................................................................................... 21 

Doronicum ........................................................................................................................ 21 

Gypsophila......................................................................................................................... 22 

Helenium........................................................................................................................... 22 

Heliopsis............................................................................................................................ 22 

Helleborus......................................................................................................................... 22 

Hemerocallis ..................................................................................................................... 23 

Hosta ................................................................................................................................. 23 

Iris ..................................................................................................................................... 24 

Leucanthemum ................................................................................................................. 25 

Lychnis .............................................................................................................................. 26 

Paeonia.............................................................................................................................. 26 

Phlox ................................................................................................................................. 28 

Physostegia........................................................................................................................ 30 

Primula.............................................................................................................................. 31 

Rudbeckia.......................................................................................................................... 31 

Stachys............................................................................................................................... 32 

Tanacetum......................................................................................................................... 32 

Thalictrum......................................................................................................................... 32 

Viola .................................................................................................................................. 33 

6. Diskussion....................................................................................................... 34 

7. Referenser ...................................................................................................... 38

1. Inledning 

”Man talar så ofta om Småland som ett kargt och fattigt landskap. Ja, nog är det kargt alltid! 

Men en och annan leende liten oas träffar dock vandraren på. En sådan finner han t. ex. 

utmed östra Vetterstranden i Vistad härad. Strandremsan här nedanför de branta, 

trädbekrönta bergväggarna prunkar med en nästan sydländsk vegetation. Och midt i denna 

oas ligger Smålands rikaste fruktträdgård: Grenna med närmast omgifvande trakt”(P. E. M. 

(sign.), 1896). 

Efter detta uttalade skulle man kunna tro att Gränna med omnejd var den enda platsen i 

norra Småland där det fanns trädgårdsintresse under andra hälften av 1800-talet. Så var dock 

inte fallet. Redan 1859 diskuteras bildandet av en trädgårdsförening i länet. Frågan som 

väckte detta förslag var ”Huru 

skall hågen för och 

kännedomen om 

trädgårdsodlingen så väl i 

allmänhet som vid 

Folkskolorna lämpligast kunna 

väckas och spridas?” 

(Bergfeldt, 1964 sid. 36). I 

december samma år bildades 

Trädgårdsföreningen inom 

Östra härad. Östra härad ligger 

kring övre Emån och Vetlanda, 

på gränsen till Kalmar och 

Kronobergs län. Intresset var 

väckt vilket visade sig i de 

många trädgårdsskolorna som 

Figur 1. Grännabor under slutet av 1800-talet. 

med mer eller mindre 

framgång startades runt om i 

länet. Undervisning för det vanliga folket på landsbygden saknades dock. Därför tar 

Hushållningssällskapet 1874 beslut om att anställa en trädgårdsmästare för kringresande 

verksamhet. På våren 1875 ger sig den förste länsträdgårdsmästaren, S. J. Nilsson, ut för att 

”tillhandagå länets jordbrukare med råd och upplysningar rörande trädgårdsskötsel och 

anläggning av mindre trädgårdar, huvudsakligen i ändamål att väcka håg och lust för 

prydliga anordningar kring mangårdshusen” (Bergfeldt, 1964 sid. 37). 

Länsträdgårdsmästaren verkar ha blivit väl mottagen och ibland till och med haft lite för 

mycket att göra. I Jönköpings läns hushållningssällskaps kvartalskrift för år 1879 meddelas 

det från Vista härad att trädgårdsskötseln allt mer vinner intresse, i synnerhet sedan 

länsträdgårdsmästarna börjat sin verksamhet. Vista härad ligger utmed Vätterns östkust och 

har Gränna som huvudsamhälle. Även från Östra härad haglar lovorden och meddelandet 

avslutas med att ”Östra härad mot säskildt bidrag kunde ensamt få en trädgårdsmästare 

anställd, ty, såsom nu är fallet, får ej hälften af reqvirenterna ens se honom” (sid. 16). Med 

anledning av länsbornas stora efterfråga på trädgårdsundervisning anställs fler och fler 

länsträdgårdsmästare för att 1909 vara hela nio stycken (Jönköpings läns 

Hushållningssällskaps Handlingar och Tidskrifter, 1909). 

Som det står skrivet i inledningscitatet så är Småland ett kargt landskap. 

Länsträdgårdsmästare S. J. Nilsson efterlyser därför i Jönköpings Hushållningssällskaps 

kvartalskrift från 1882 en växt- och plantskola för länets klimatiska förhållanden, helst ska 

den vara billig. Han tillägger att det finns ett antal trädskolor i länet men att ”…den, som fått 

lust att anlägga en liten trädgård omkring sin bostad, nöjer sig i allmänhet ej med att 

1

plantera blott några fruktträd, utan han vill äfven hafva några buskar och träd, afsedda för 

prydnad och nöje” I dessa årsberättelser från länsträdgårdsmästarna behandlas framför allt 

fruktträdsplantering och fruktträdsbeskärning men emellanåt nämns den lilla blomstergruppen 

som ska förnöja ögat. Vad kan det ha varit som förnöjde ögat hos de boende i Jönköpings län 

runt förra sekelskiftet? Ofta fylldes nog rabatterna av ettåriga utplanteringsväxter men även en 

och annan perenn sattes i den Småländska jorden. År 1913 redovisas det 50-2025 planterade 

perennplantor i varje härad, sammanlagt 7971 stycken. Till 1914 har denna siffra fördubblats 

och från 1915-1920 planteras det mellan 10 000 och 20 000 st. perennplantor per år i länet 

(Jönköpings läns Hushållningssällskaps Handlingar och Tidskrifter 1913-1920). Vad kan det 

ha varit för perenner som sattes i hemmansägarens, folkskollärarens eller godsägarens rabatt? 

Var det samma växter i slutet på 1800-talet som i mitten av 1900-talet? Ett sätt att ta reda på 

detta är att undersöka vad som producerades på plantskolorna i länet under denna tid. Denna 

uppsats kommer att undersöka hur perennsortimentet på plantskolorna i Jönköpings län såg ut 

och har förändrats under perioden 1850-1940. 

Uppsatsen gör jag inte bara för mitt eget höga nöjes skull utan också för att ge bakgrund 

till en perenninventering som ska börja våren 2003. Inventeringen ingår i det nationella 

Programmet för Odlad Mångfald (POM) som har som mål att långsiktigt bevara och hållbart 

nyttja kulturväxtresurserna i Sverige. Inventeringsarbetet, samordnat av ett 

inventeringssekretariat med representanter från Nordiska genbanken (NGB) och Centrum för 

biologisk mångfald (CBM), sker i första hand för att utröna vad som fortfarande finns kvar av 

äldre sortmaterial. Målet är att hitta, dokumentera och i viss mån samla in odlingsvärda 

växtgrupper, i detta fall äldre rabattperenner. Inventeringen avser levande kulturväxtmaterial 

(Jordbruksverket, 2002). 

1.1 Syfte och frågeställningar 

Syftet är att undersöka hur perennsortimentet såg ut och har förändrats på plantskolor i 

Jönköpings län under perioden 1850-1940. Som huvudkälla används plantskolornas 

priskuranter, i detta arbete synonymt med plantskolekataloger. Frågeställningarna är hur 

perennsortimentet har förändrats under dessa 90 år. När dyker de olika arterna upp? När 

kommer sorterna för första gången? Vilka sorter återfinns under en stor del av perioden? 

Finns det sorter som odlas än idag? Finns det släkten där sorterna byts ut snabbare än andra 

och i så fall vilka? 

För att överhuvudtaget kunna börja med dessa frågeställningar görs en kartläggning av 

plantskoleverksamheten i Jönköpings län under perioden 1850-1940. 

2

2. Material och metod 

Mitt val av geografiskt område beror bland annat på att jag själv är född i Jönköpings län och 

har bott där i större delen av mitt liv. Trädgårdsutvecklingen hemma i Småland ligger mig 

särskilt varmt om hjärtat. Ett annat skäl till att det blev just Jönköpings län är att Rune 

Bengtsson, försöksledare vid institutionen för lantbruksteknik på SLU Alnarp, under en 

exjobbsdiskussion gjorde mig uppmärksam på att en stor trädgårdsman hade haft sin 

imponerande plantskola strax utanför Jönköping. Mannen jag syftar på är Mads Peter 

Andersén med sin M. P. Anderséns plantskola. Även Grännabygden är känd för sina fina 

trädgårdar och då främst fruktodlingar. Det har skrivits om Gränna att det är 

trädgårdsmästarnas paradis och att alla Grännabor lite till mans är trädgårdsmästare (G. L-d. 

(sign.), 1905). 

Tidsperioden är vald med tanke på att det under mitten av 1800-talet startades många 

rena handelsplantskolor som inte var knutna, som tidigare ofta var fallet, till slott och 

herresäten. Plantskoleskötseln som yrkesgren uppstod runt 1850 då byggandet av järnvägen 

gjorde det möjligt att transportera växter längre sträckor (Reimer, 1939). Den främre 

tidsgränsen, 1940, baseras på att de växter som inventeras helst ska ha stått på samma ställe 

sen andra världskriget. Efter krigsslutet ökade också importen av utländskt växtmaterial, 1940 

känns därför som en naturlig gräns (Jansson, 1994). 

I bakgrundsbeskrivningen och historien om länet har jag främst använt Jönköpings läns 

historia (1987) utgiven av Jönköpings hembygdsförbund. 

För att undersöka hur perennsortimentet har förändrats krävs att man har dokument som 

redovisar perennutbudet kontinuerligt. Priskuranter är ett bra exempel på sådana dokument. 

De gavs ut en till två gånger om året och redovisade de sorter och arter företaget hade att 

sälja. För det mesta var det plantskolor som gav ut priskuranter, ofta var det också 

plantskolorna som odlade växtmaterialet för att sedan sälja det vidare till exempelvis 

handelsträdgårdar eller direkt till konsument. Första frågan att besvara i jakten efter dessa 

kataloger är alltså vilka plantskolor som fanns i norra Småland under sent 1800-tal och tidigt 

1900-tal. Två sätt att ta reda på detta var att läsa Sveriges Handelskalender, utgiven 1859- 

1940, och telefonkatalogerna från perioden 1900-1940. En svårighet låg i att informationen 

sällan var sorterad efter bransch utan efter ägarens namn. Detta blev bättre under sent 1910-tal 

då telefonkatalogen fick gula sidorna. 

Två böcker som gav mycket värdefull information om plantskoleverksamheten under 

åtminstone 1900-talets första hälft var Svenska trädgårdar del 1 sammanställd 1939 och 

Trädgårdsodlingen i Sverige utgiven 1935. Även annonser i trädgårdstidningar gav viss 

information om exempelvis odlingsspecialiteter och ägandeförhållande. Utöver detta finns det 

många artiklar skrivna om M. P. Anderséns plantskola i Jönköping men väldigt lite om de 

andra plantskolorna. I dagarna kommer dock Gränna Hembygdsförening ut med sin årsskrift 

Ett solvarv i Gränna 2003 som detta år handlar om trädgårdar, plantskolor och allt 

däromkring i Gränna. 

För att få information om de plantskolor som det inte finns mycket skrivet om har jag 

koncentrerat mig på personerna som ägde företaget för att på detta sätt försöka beskriva 

verksamheten. Till min hjälp har jag använt en klippkatalog på Jönköpings länsmuseum där 

tidningsutklipp av kända personer i länet finns samlade, därav de många hyllningsnotiserna 

och dödsrunorna. Läsning av trädgårdstidningar gav ofta intressant information, även där 

främst hyllningar men ibland också reseberättelser och smånotiser. De tidningar jag läst är: 

-Illustrerad trädgårdstidning-månadsskrift för trädgårdskonstens idkare och vänner i Norden, 

Göteborg 1857-1862. 

-Svensk trädgårdstidning-organ för konditionerande trädgårdsmästares förbund, Stockholm 

1920-1928 senare kallad Allmän svensk trädgårdstidning, Stockholm 1929-1940. 

3

-Tidning för trädgårdsodlare, Stockholm 1862-1866, 1870-1896. 

-Trädgården-Tidning för Nordens trädgårdsodlare, Stockholm 1902-1919 (1906-1919 med 

undertiteln Illustrerad tidskrift för trädgårdsskötsel). 

-Trädgårdstidningen-Nyhets och Annonsblad för Skandinaviens och Finlands 

trädgårdsodlare, Jönköping 1894-1904 

När väl kartläggningen av plantskolorna i Jönköpings län under perioden 1850-1940 var 

gjord blev nästa steg att få tag i priskuranterna från de funna plantskolorna. Dessa hittades 

framförallt i Kungliga bibliotekets och Lunds universitets biblioteks okatalogiserade 

samlingar, vissa fanns även i Alnarpsbibliotekets priskurantsamling. Ett fåtal priskuranter 

finns bevarade hos släktingar och vänner, men mycket har slängts, då liksom nu ses 

plantskolekatalogerna som en färskvara. Två udda kataloger påträffades också i Jönköpings 

Länsmuseums arkiv. Var de enskilda katalogerna finns idag redovisas i kapitel 3 efter varje 

plantskolas historiska genomgång. 

De plantskolekataloger som hittats finns tyvärr inte i fulla serier, vilket vore det absolut 

bästa. Det företag som täcker in den längsta tidsperioden med sina kataloger är M. P. 

Anderséns plantskola som fanns mellan 1890 och 1956. En stor del av sortimentsanalysen 

baseras därför på detta material. 

Att göra en analys på hela sortimentet hade varit ett alldeles för stort arbete. Analysen 

sker därför på 53 arter inom 30 utvalda släkten. Arterna består enbart av rabattperenner; 

örtartade, fleråriga trädgårdsväxter som odlas i rabatt. Surjordsväxter, stenpartiväxter, 

marktäckare, woodlandväxter och solitärer får denna gång stå åt sidan. Urvalet gjordes efter 

en genomgång av trädgårdstidningar från den aktuella perioden. 

Redan i början av arbetet framkom det svårigheter med namnsättningar och synonymer 

på perenner. För att ha konsekvent namnsättning genom hela uppsatsen används 

Kulturväxtlexikon (Aldén et al., 1998) som mall, gamla namn och synonymer tas upp i 

släktgenomgången i kapitel 4. Då plantskolekatalogernas namnsättning skiljer sig från 

Kulturväxtlexikon sätts lexikonets namn inom parentes efter priskurantens namnsättning. 

Även den moderna sortbeteckningen med enkla citationstecken används trots att den inte 

nyttjades då. Inom citationstecknen skrivs sortnamnet som det står i katalogen. Vid 

perennsläktpresentationerna i kapitel 4 presenteras ibland grupper av hybrider. I 

sortimentsanalysen redovisas även den art som namngett gruppen, om Viola Cornuta-gruppen 

tas upp i släktgenomgången nämns även arten Viola cornuta i sortimentsanalysen. I 

jämförelser mellan tidigare sortiment och dagens används perennagruppens databas över 

odlade perenner, Kulturväxtlexikon (Aldén et al., 1998) och Perennbokens (Bengtsson et al., 

1997) avsnitt med växtbeskrivningar som källa till dagens odling. Databasen ligger på 

perennagruppens hemsida, www.perennagruppen.com, och är en databas där perennodlare får 

skriva in försäljningen under året. Till denna uppsats används 2002 års siffror. 

Nedan följer en historisk beskrivning av länet vilket följs av kartläggningen av 

plantskolorna i Jönköpings län under perioden 1850-1940. Därefter redovisas perennlistan 

med sortimentsanalysen och efter det diskuteras resultaten och frågor som kommit upp under 

arbetets gång. 

4

3. Historisk bakgrund, Jönköpings län 

Början av 1800-talet var en tid med tillväxt i Jönköpings län. Efter missväxt och epidemier 

under 1700-talet ökar äntligen folkmängden. Esaias Tegnér sammanfattar orsaken till 

befolkningsökningen med orden ”freden, vaccinet och potäterna”. Nästan hela ökningen 

skedde på landsbygden. Dock var 

befolkningsutvecklingen svagare än rikets, 

en del av födelseöverskottet gick förlorat 

genom utflyttningsöverskott, exempelvis 

emigration till Amerika. Det var mest 

bönderna som flyttade. 

År 1850 hade Jönköping 6000 

invånare och var rikets tionde största stad, 

medan Eksjö och Gränna förblev 

utpräglade småstäder med 1900 respektive 

900 invånare. Tätorter på landsbygden 

fanns knappast. 

I mitten av 1800-talet levde 

bönderna under tarvliga förhållanden, 

dessa förbättrades dock under seklets 

senare hälft vilket visade sig i både bättre 

och mer färgglada kläder och bostäder. 

Förbättringen berodde fram för allt på 

grönsaksodlingen, tillverkning av metallprodukter samt spinning och vävning. Metall och 

textilindustrin tillsammans med trävaru- och läderindustrin kommer senare att visa sig bli de 

helt dominerande industribranscherna i Jönköpings län. 

Figur 2. Karta över Jönköpings län 

Till följd av att barndödligheten sjönk under mitten av 1800-talet tvingades söner och 

döttrar till bönder att lämna hemmagården och söka sig andra yrken. Några blev soldater och 

indelta ryttare andra blev tjänstefolk medan många sökte en egen stuga och blev torpare. 

Under slutet av 1800-talet kom sedan industrialismen på allvar i detta Smålands 

nordligaste län. I boken Jönköpings läns historia står det att ”I ingen del av Sverige spelar den 

industriella småföretagsamheten en så viktig roll som i Jönköpings län” (sid. 260). 

Småföretagsamheten hade börjat ute i stugorna med hantverk men så småningom klipptes 

banden till jordbruket, bondgården blev fabriksområde och hemmansägaren blev fabrikör på 

heltid. Verksamma företagare år 1850 var 1400 medan det 1930 hade ökat till hela 8700 

(Carlsson, 1987). Småföretagsamhet kopplas ofta samman med Gnosjö-Anderstorp området, 

småindustrin har här vuxit fram och gett upphov till en särskild företagsvänlig mentalitet. 

Resultatet har blivit en bygd med mängder av mindre tillverkningsföretag. 

Stora industriföretag som sysselsatte många under sent 1800- och tidigt 1900-tal var 

Jönköpings tändsticksfabrik grundad 1845, Munksjö pappersbruk grundad 1862 och 

Jönköpings mekaniska verkstad grundad 1860. 

Även Huskvarna vapenfabrik gav många jobb, denna industri har anor tillbaka till 1620. 

Under det nordiska kriget i 1700-talets början var Huskvarna vapentillverkning den största 

industrin i landet. 

En av Smålands stoltheter är glasbruken. Det första glasbruket anses vara Gyllenfors 

glasbruk i Gislaved. Detta företag startade 1850 och hade tidvis en framgångsrik produktion 

av fönsterglas (Rydén, 1987). 

Städerna började växa på allvar och inflyttning skedde från landsbygden. År 1930 var 

tätorternas andel av länets befolkning 40 %. Andelen jordbrukare mellan 1850 och 1930 sjönk 

från 84 till 43 % medan hantverks och industriarbetarna steg från 6 till 37 %. 

5

Järnvägsbanan Malmö-Nässjö-Jönköping öppnades 1864 vilket underlättade transporter 

av både människor och produkter. Under 1800-talets slut och 1900-talets början utvidgades 

järnvägsnätet till att nå resten av länet, spåren gick mellan de större samhällena och det fanns 

ganska stora områden i länet som inte berördes av järnvägen (Carlsson, 1987). 

Vid Vättern användes ett annat transportmedel nämligen fraktfartyg. År 1863 stod 

Gränna hamn färdig vilket ledde till att produkter från Gränna, mest frukt och grönt, kunde 

skeppas till såväl Jönköping och de norra delarna av Vättern som till Stockholm. Det står till 

och med skrivet att Gränna under lång tid var en betydande exportör av frukt till huvudstaden 

och att frukten såldes bland annat på Norrmalmstorg medan lagret ständigt förnyades genom 

försändelser med fartyg på Göta kanal. Affärslivet i Gränna stimulerades vilket bidrog till att 

fler affärsmän etablerade sig och de äldre rörelserna expanderade. Hamnens betydelse ledde 

till att få tyngdes av fattigdom i Gränna under sent 1800-tal (Grennfelt, 1980). 

I Sveriges geografiska beskrivning från 1931 står det att huvudnäringarna i länet är 

jordbruk, skogsskötsel och industri men att ”jordbruket intar, trots mindre gynnsamma 

naturförhållanden, det främsta rummet bland länets näringar” (sid. 196). Även skogsbruket 

torde vara en stor näring då skogsmarken 1927 upptog 56 % av länets yta medan åker upptar 

12,5 % och trädgård endast 0,2 % (Sjögren, 1931). Förädling av skogsprodukter expanderade 

under 1900-talets första hälft då möbeltillverkningen gick framåt (Rydén, 1987). 

Jordbruk är inte bara spannmål utan även boskapsskötsel. En jönköpingsfödd författare, 

kallad Onkel Adam, skriver på 1860-talet att smålänningens boskapsavel är hans bästa och 

säkraste inkomstkälla. Uppköpare från Stockholm kom till marknaderna i Värnamo, Ljungby, 

Vetlanda och Gislaved för att köpa djur. Oxarnas lott var att se Stockholm och sedan dö 

(Carlsson, 1987). Även hushållningssällskapet skriver om boskapsaveln som en omfattande 

och betydande inkomstkälla i Jönköpings län (Bergfeldt, 1964). Från 1800-talets mitt och 

framåt ökade foderproduktionen. Bättre utfodring ledde till en mer intensiv husdjursskötsel 

vilket uppmuntrades av hushållningssällskapet som 1909 grundade en fond för att främja 

boskapsaveln (Karlsson, 1987). 

6

4. Plantskolor i Jönköpings län under perioden 1850-1940 

Plantskoleskötseln i Sverige har sitt tidiga ursprung i kyrkan, klostren tog hand om 

trädgårdsodlingen och höll därmed också i trädproduktionen. Under 1500-talet anlades 

trädgårdar vid slotten och senare även runt de större godsen. Till detta behövdes plantor som 

ofta odlades på plats, lokala plantskolor byggdes upp. 

De mindre plantskolorna som skulle försörja trakten med växtmaterial var ofta knutna 

till herrgårdar. Tills långt in på 1800-talet gällde självförsörjning på plantskolesidan, 

kommunikationsmedlen tillät inte längre transporter av levande växter. Under början av 1800talet 

bildades trädgårdsföreningar och de flesta av dessa hade plantskolor. Från 1850 och 

framåt startades plantskolor på många olika platser i landet, detta berodde mycket på att 

järnvägen kommit vilket ledde till bättre växttransporter (Reimer, 1939). Nedan följer en 

redogörelse över de plantskolor som startades och fanns i Jönköpings län under perioden 

1850-1940. 

4.1 Jönköpings plantskolor, Jönköping 

Grundaren av Jönköpings plantskolor var A. Fagerquist som på sin tid kallade företaget för 

Fagerquists plantskola (Jönköpingsposten, 16/3 1935). Plantskolan anlades 1872 (Svenska 

trädgårdar, 1939) och ingick som en del i Fagerquists växtföretag där det även fanns en frö- 

och växthandel (Priskurant, Fagerquists Frö och Växthandel, 1906). Fagerquist verkar ha varit 

en man med många järn i elden. Förutom sitt stora 

företag månar Fagerquist om att blivande 

trädgårdsmästare ska få bra utbildning. År 1888 begär 

han 1000 kronor i anslag från hushållningssällskapet i 

Jönköpings län för anordnande av en läroanstalt för 

utbildning av trädgårdsmästare. Denna begäran, liksom 

hans ansökan året därpå, avslogs (Säve, 1914). 

Samarbetet trädgårdsarbetarna mellan verkar ha 

varit gott. I 1906 års priskurant för Fagerquists Frö och 

Växthandel skriver Fagerquist att han hjälper 

trädgårdsmästare och trädgårdsdrängar med 

arbetsplatser ”…utan att jag därföre tager någon slags 

ersättning…” samt hjälper trädgårdsägare som önskar 

arbetskraft att hitta lämpliga trädgårdsmästare och 

trädgårdsdrängar ”…utan afgift…”. För att ytterligare 

förbättra för sin yrkesgrupp startar han 1892 

Jönköpings trädgårdsmannasällskap. Målet var att 

genom sammanträden och diskussioner försöka höja 

den fackliga bildningen i orten (Trädgården, 1907). 

Figur 3. Priskurant från Fagerquists 

Frö & Växthandel 1888. 

Under Fagerquists tid som ägare verkar fröfirman varit 

den största och viktigaste delen i trädgårdsföretaget. I 

inledningstexten till 1906 års priskurant skriver han 

bara om sin mångåriga kännedom om frö och hans 

kontakter med de tillförlitliga fröfirmorna, träd, perenner eller annueller nämns inte. 

Plantskolan övertogs år 1909 av Carl Johan Eriksson (Svenska trädgårdar, 1939). 

Eriksson hade jobbat åt Fagerquist sedan 1904 (H. H. (sign.), 1935) och var utbildad vid 

Blombergs egendom vid Kinnekulle, Ryholms trädgård i Moholm samt Lagklarebäcks 

plantskola i Göteborg. Han hade även praktiserat i Tyskland och Schweiz (Svenska 

trädgårdar, 1939). För en sådan välutbildad och energisk man blev odlingsarealen snart för 

liten och 30 tunnland köptes in vid Kaptensbo utanför Jönköping där han ”... snabbt 

7

upparbetade en mönsterplantskola” (H. H. (sign.), 1935). 

År 1939 omfattar plantskolan en yta av 32 ha, varje år 

produceras endast 1000 perennplantor jämfört med fruktträd som 

det odlas 60 000 per år (Svenska trädgårdar, 1939). I Erikssons 60 

års hyllning står det skrivet att ”Massor av fruktträd och andra 

plantskolealster försäljas nu årligen till olika delar av landet” 

(Jönköpingsposten, 1935). Här nämns fruktträd specifikt vilket 

borde visa på att det var deras viktigaste produkt. Allt som odlades 

på plantskolan avsattes i deras egen butik i centrala Jönköping samt 

i parti (Svenska trädgårdar, 1939). År 1922 blir Eriksson den första 

ordföranden i Jönköpings läns handelsträdgårdsmästarförening 

(Jönköpingsposten, 1935). 

Efter Erikssons död 1947 (Jönköpingsposten, 1947) tar hans 

söner Karl-Olof och Harald över och driver plantskolan fram till 

1955 då den läggs ner (Hulting, muntligt 021212). 

Figur 4. Carl Johan 

Eriksson. 

Perenner verkar inte ha varit vare sig Fagerquists eller Erikssons stora produkter. Under 

Fagerquists ägarperiod är perennerna ytterst få och samlade under rubriken diverse Kruk- och 

Gruppväxter. Det är först år 1914 som den första riktiga perennlistan redovisas, dock utan 

några sortangivelser (Priskurant, Jönköpings plantskolor, 1914). 

Plantskolekatalogerna finns samlade på: 

Alnarpsbiblioteket 

1930, 1935, 1936 (Jönköpings plantskolor) 

Lunds universitetsbibliotek, okatalogiserade samlingen 

1877 (bihang till Jönköpingstidningen),1889-1907 (A. Fagerquists Frö och Växthandel), 

1929, 1933, 1936, odaterad (Jönköpings plantskolor) 

Kungliga biblioteket, okatalogiserade samlingen 

1873-1887 (bara frö), 1888-1897, 1906 (A. Fagerquists Frö och Växthandel), 1914, 

1918/1919, 1923, 1924, 1929, 1936, 1938-1940 (Jönköpings plantskolor) 

Jönköpings länsmuseums arkiv 

1906 (A. Fagerquists Frö och Växthandel) 

4.2 M. P. Anderséns plantskola, Jönköping 

I boken Trädgårdsodlingen i Sverige beskrivs Mads Peter Anderséns första möte med 

Skäktabacken på Dunkehallarhöjden på detta vis ”… en dag år 1889 kom en dansk 

trädgårdsmästare till en gård på Dunkehallarhöjden vid Jönköping och bad att få låna en 

spade. Han ville undersöka jorden på en egendom uppe på höjdplatån” (Claesson, 1935, sid. 

366). Enligt Andersén själv köptes marken in hösten 1888. För att uppmärksamma hela 

branschen om att M. P. Anderséns plantskola är under uppbyggande skriver han en artikel 

1891 med titeln ”En ny handelsträdgård vid Jönköping” i Svenska trädgårdsföreningens 

tidskrift. 

Andersén var född på Möen i Danmark 7 april 1850 och hade studerat trädgårdsyrket i 

Danmark, England, Belgien och Frankrike innan han 1878 tog plats som trädgårdsmästare på 

godset Vrams-Gunnarstorp i Skåne. Där stannade han i tio år tills han slog sig ner i Jönköping 

”… där vidsträckta trädgårdar och plantskolor snart växte upp under hans vård…” (Dahl, 

1927, sid. 276 ). Driverierna uppfördes på höjden Dunkehalla två kilometer utanför Jönköping 

och han betonade ofta i sina kataloger att om växterna ”…hålla ut här på höjderna i Småland, 

8

Figur 5. Mads Peter 

Andersen. 

äfven lemna garanti för att tåla Sveriges klimat” (Priskurant, M. 

P. Anderséns plantskola, 1890). Enligt Georg Gustavsson 

(1988a), som själv arbetat åt M. P. Andersen, var i det närmaste 

alla växter som gick till försäljning från M P Anderséns 

trädgårdar uppdragna på platsen. År 1939 var plantskolan 40 ha 

stor och där odlades, förutom fruktträd och rosor, 55 000 

perennplantor per år (Svenska Trädgårdar, 1939). 

Till Anderséns trädgård hörde också Grytet, en av vårt 

lands mest berömda och sevärda trädgårdar. Grytet stod klart 

1917 och det var hit M. P. Andersén drog sig tillbaka efter att ha 

överlämnat plantskolerörelsen till sin son Robert 1918 

(Gustavsson, 1988a). Sin lediga tid ägnade han sig åt Grytet och 

sin stora samling av fjällväxter (Weiler, 1942). M. P. Andersén 

dog 1926 vid ett besök i Afrika (Claesson, 1935). 

År 1924 emigrerade Robert till Afrika för att i Kenya starta 

egna odlingar av bl. a kaffe och frukt (Gustavsson, 1988a). 

Plantskoledriften överläts då till en förvaltare och verksamheten 

fortsatte oförändrad fram till nedläggningen 1956 (Andersén, 

muntligt 021129). Vid nedläggningen inköptes plantskolans 

mark av Jönköpings stad som byggde nya växthusanläggningar 

för parkkontorets räkning (Gustavsson, 1988b). 

Enligt Claesson (1935) var Andersén mycket starkt 

orienterad åt Englands och Frankrikes trädgårdsodling. Troligen 

var det hans studieår i just dessa länder som gjorde sig påminda. I fråga om fruktsorter 

dominerar engelska sorter och han köpte även in pelargoner från England. På perennsidan 

intresserade han sig mycket för alpväxter och höll då kontakten med engelska, schweiziska 

och skotska odlare. Han följde växtsamlarna Wilson, Farrer och Forrester med stort intresse 

(Claesson, 1935). 

Andersén var en person som gav mycket information och hade många skilda intressen. 

Han delade med sig av sin kunskap genom bl.a. artiklar, böcker och plantskolekataloger. 

Artikeln ”En ny handelsträdgård vid Jönköping” innehåller ingående beskrivningar och 

ritningar på hur växthusen är 

uppbyggda och hur 

bevattning och uppvärmning 

fungerar, mycket tekniskt 

och informativt (Andersén, 

1891). I Gudmunds Gillets 

årsskrift (Jönköpings 

hembygdförenings skrift) 

från 1954 skriver Algot S. 

Sunesson, även han en 

duktig trädgårdsman, att 

Andersén inte bara var 

trädgårdsmästare utan också 

en erfaren botanist, 

experimentator, stilskapare 

och lättläst författare. Förutom 

Figur 6. Vy över M. P. Andersens plantskola, annons i Tidning 

för trädgårdsodlare 1891. 

att driva den egna plantskolan uppförde han moderna växthusanläggningar vid flera skånska 

slott, var sakkunnig rådgivare vid tillkomsten av Jönköpings stadspark och skrev ett antal 

fackböcker (Gustavsson, 1988a). 

9

Anderséns priskuranter skiljer sig från andra plantskolors kataloger genom att ha långa 

avsnitt om exempelvis inhemska kontra utländska fruktträd, plantering av törnrosor och 

härdiga näckrosor (Priskurant, M. P. Anderséns plantskola, 1900, 1903/1904). 

I de allra första priskuranterna från 1890 och 1891 nämns att det finns ”Perenne och 

Alpväxter i många arter” till försäljning. En fullständig lista på perennsortimentet saknas. 

Varje år fram till 1914 gavs det ut en frö- och en växtkatalog. Frökatalogen kom ut på våren 

medan växtkatalogen kom ut på hösten och gällde för innevarande höst och efterföljande vår. 

I priskuranten från 1891/1892 finns det för första gången en lista på perenn- och alpväxter. 

Här skriver Andersén att perennerna kan ersätta de ”…nu brukliga tapetgrupperna…” för att 

de ”…gifva mycket större nöje och omvexling med mindre besvär och utgifter…”. Han skriver 

också att alpväxterna borde få en större spridning eftersom det måste finnas många passande 

lokaler för dem, framförallt här i Sverige, där inget annat vill växa. Första perennlistan består 

av 83 släkten där Iris germanica utmärker sig med 24 sorter och Paeonia med 12 sorter. 

Vart alla växter såldes finns inte mycket nedtecknat. Förmodligen såldes rätt så mycket 

till Jönköping med omnejd och platser som krävde ett härdigare växtmaterial. Dock 

levererades växter till ett stort antal återförsäljare och privata kunder över hela landet, även 

huvudstaden fick sitt när ”Hela järnvägsvagnar, tätt packade av växter, gick bl. a till 

Stockholmstraktens mest kända trädgårdsanläggare”. De växter som odlades i plantskolan 

var uppskattade för sin fina kvalité (Gustavsson, 1988b, sid. 69). 

Många män som senare startade egna plantskolor gick som elever på M. P. Anderséns 

plantskola. Både Helge Karlsson, som senare startade Huskvarna plantskola, och bröderna 

Oscar och Edvin Samuelsson, grundare av Fagerhults plantskola, fick sin praktik hos 

Andersén. ”M P Anderséns gartneri var på sin tid nästan jämförligt med en skola, och det 

ansågs vara en fin rekommendation för en ung trädgårdsman att kunna visa ett par års goda 

betyg därifrån” (Weiler, 1942, sid. 30-31). När företaget var som störst hade ett 50-tal 

personer sysselsättning under högsommaren, av dem var ca 15 st. trädgårdselever 

(Gustavsson, 1988a). 

Efter detta finns det väl få tvivel om att ”…den märklige mannen /…/ spred glans över 

Jönköping långt bort i främmande länder” (Sunesson, 1954). 

Plantskolekatalogerna finns samlade på: 

Alnarpsbiblioteket 

1897/1898, 1907/1908, 1910/1911, 1913/1914, 1915/1916, 1920/1921, 1923-1934, 1937, 

1939, 1940 

Lunds universitetsbibliotek, okatalogiserade samlingen 

1890-1894, 1896-1906, 1908-1922, 1924/1925, 1927-1929, 1933-1937, 1939 


1890-1894, 1896, 1899-1906, 1908-1922, 1924-1930, 1932-1940 

4.3 Bymarkens plantskola, Jönköping 

Bymarkens plantskola dyker för första gången upp i 1918 års Handelskalender, som ägare 

står då C. Gustavsson. Mer information om företaget eller ägaren har tyvärr inte påträffats. 

Bymarkens plantskola finns inte nämnd i Svenska trädgårdar. Bymarken ligger i utkanten av 

Jönköping, nära M. P. Anderséns Dunkehallar. Priskuranter har inte hittats. 

4.4 Huskvarna plantskola, Huskvarna 

Efter en 10-årig utbildning i M. P. Anderséns plantskola startade Helge Karlsson år 1921 

Huskvarna plantskola. Enligt boken Svenska trädgårdar odlades det år 1939 ca 1000 

10

perennplantor. Plantskolan hade samma år en yta på 8 tld och var förmodligen en liten 

plantskola med endast 2 helårsarbetare och 4 säsongsanställda. Förutom detta har det inte 

påträffats plantskolekataloger eller andra handlingar om plantskolan. 

4.5 Gränna plantskolor, Gränna 

Den moderna plantskolenäringen i Gränna härstammar troligtvis från en trädgårdsmästare 

Lundin som anlade en plantskola i Gränna år 1880 

(Grennfelt, 1980). Möjligtvis kan det ha varit denna 

plantskola som Agathon Sundius, senare 

trädgårdsdirektör vid statens järnvägar, skötte och 

omorganiserade 1884-1886 (Viola, 1910 och N. S. 

(sign.), 1916). År 1883 dyker för första gången 

namnet Grenna Plantskola upp och 1886 är namnet 

ändrat till Grenna Plantskolor. Företaget ägs vid 

denna tid av N. J. Winqvist, något mer om denne 

man har inte hittats. En komplett perennlista saknas 

men perenna växter och blomsterlökar finns enligt 

katalogen till försäljning (Priskurant, Grenna 

plantskolor, 1886). Näste man som står som 

föreståndare är Carl August Johansson, även nämnd 

under Gränna Nya Plantskola. Johansson genomgick 

Lantbruksakademins trädgårdsskola 1893-1895 och 

var föreståndare för 

Gränna Plantskolor och 

fröhandel 1895-1909 

(Viola, 1949). Senare 

blev han föreståndare på 

Figur 8. Carl August 

Johansson, föreståndare 

för Gränna plantskolor 

Gränna Nya Plantskola. 

Ägare och innehavare 

under Johanssons tid som 

föreståndare verkar ha varit 

en kvinna vid namn 

Christine Johansson (Priskurant, Grenna plantskolor, 1897/1898, 

P. E. M. (sign.), 1896). År 1899 säljer Kristina Johansson (olika 

stavning i olika källor: Kristina, Christine och Christina) Grenna 

plantskolor med tillhörande växthus och trädgårdar till C. A. 

Johansson för 15 000 kronor (Trädgårdstidningen, 1899). Om 

Johansson driver plantskolan för egen räkning eller om den senare 

ingår i Gränna Nya Plantskola framgår ej av de källor som framkommit. 

Figur 7. Priskurant från Gränna 

plantskolor 1883, notera det 

handskrivna årtalet. 

Några få priskuranter har hittats på Kungliga biblioteket i Stockholm. Perennlistor 

saknas men i 1886 års priskurant nämns att det finns ”…sortiment af Perenna växter och 

blomsterlökar m.m…” till salu. 

Plantskolekataloger: 


1883, 1886, 1897/1898 (tunt blad) 

4.6 Gränna Nya Plantskola/Gränna plantskola, Gränna 

Gränna Nya Plantskolas historia börjar med att Johan Erik Landström kommer till Gränna år 

1884 för att där arrendera en trädgård med bostadshus och växthus. Tidigare arbetade 

11

Landström hos baron Carl von Otter på Östanå gods. 

Från början såldes enbart grönsaker och blommor på Landströms trädgårdsföretag, men 

efter utbildning i trädskoleskötsel hos Agathon Sundius på Grenna plantskolor startade J. E. 

Landström Gränna Nya Plantskola år 1895 (Andersson, 2003). Företagets namn hade 

förmodligen sitt ursprung i att det redan fanns en plantskola som hette Grenna plantskolor. 

Den tidigare föreståndaren för Grenna plantskolor, C. A. 

Johansson, anställs 1909 som föreståndare för Gränna Nya 

Plantskola (Viola, 1949). Johansson lämnar 1920 verksamheten 

för att bli arrendator på Kungsträdgården i Gränna där han 

bedriver handelsträdgård ett 25-tal år framåt (Viola, 1949). 

År 1916 tar Ivar Ekvall över plantskoledelen tillsammans 

med Molin. Molin försvinner spårlöst till nästa års katalog och 

Ekvall är kvar som ensam ägare (Priskurant, Gränna Nya 

Plantskola, 1917 och 1918). Handelsträdgårdsdelen drivs av 

Landströms barn och barnbarn fram till 1948 (Andersson, 

2003). 

Ekvall var en handlingskraftig man med stark vilja och 

snart hade plantskolans utvidgningar gjort att det blev för trångt. 

En gård i Mellby köptes då upp och senare, år 1935, arrenderades 

också Vretaholms gård. Det var där, på Vretaholms gård, som 

Ekvall utvecklade en av Sveriges största plantskolor i sitt slag. Den största produkten var 

fruktträdsstammar, men på Vretaholm odlades även bär- och prydnadsbuskar samt perenner 

av olika slag (Gréen, 1949). Mot slutet av 1930-talet ändras plantskolans namn till Gränna 

Plantskola, förmodligen beroende på att det inte längre finns någon Grenna plantskolor att 

konkurrera om namnet med (Priskurant, Gränna plantskola 1937). År 1939 omfattade Gränna 

Plantskola 500 tld där det bland annat odlades 100 000 perenna växter per år (Svenska 

trädgårdar, 1939). År 1967 överläts rörelsen till ingenjör Olof Andersson som tyvärr dog tre 

år senare. Plantskolan övertogs 1970 av Anneli och Ernst Reinisch som än idag driver den 

tillsammans med deras son Leif (Reinisch, 2003). 

Figur 9. Ivar Ekvall. 

Enligt nuvarande ägare Ernst Reinisch odlades inget annat än fruktträd fram tills det att 

Ekvall tog över verksamheten 1916 (muntligt 021114). På omslaget till den tidigast hittade 

katalogen står det ”Specialitet: Fruktträd” (Priskurant, Gränna Nya Plantskola, 1917 och 

1918). Enligt Reinisch (2003) var Gränna plantskola Nordens största fruktträdplantskola år 

1933 med 65 ha. I 1923 års katalog finns för första gången en förteckning över perenner, 52 

släkten redovisas (Priskurant, Gränna Nya Plantskola, 1923). 

Plantskolekataloger finns samlade på: 

Alnarp 

1916/1917, 1931/1932, 1937-1939 


1907-1911, 1913-1916 (1913-1916, tunna häften), 1916-1925 (1923/1924, tunt blad), 1927- 

1929, 1931/1932, 1937-1939 

4.7 Mellby plantskola, Gränna 

Om denna plantskola finns det ytterst lite skrivet. Till skillnad från de andra plantskolorna 

som nämns i detta arbete finns den inte med i Svenska Trädgårdars genomgång av då 

verksamma trädgårdsföretag från 1939. Enligt boken Trädgårdsodlingen i Sverige från 1935 

ska plantskolan ha startat 1919. De kataloger som påträffats ligger i Kungliga bibliotekets 

okatalogiserade samlingar och är från 1950- och tidigt 1960-tal. En odaterad katalog har 

12

hittats där ägare är P. J. Åslund, Vålberga. Detta namn har inte påträffats vare sig tidigare 

eller senare. Den odaterade katalogen innehåller ett stort utbud av perenner medan kataloger 

från tidigt 50-tal och framåt inte innehåller några perenner alls (Priskurant, Mellby plantskola, 

1949/1950, 1950/1951, 1958, 1959-1963, odaterad). 

4.8 Solhems träd och plantskola, Gränna 

Våren 1926 köpte Ivar Andersson Solhems handelsträdgård och gjorde om den till Solhems 

träd och plantskola. Sin gedigna utbildning fick han den hårda 

vägen genom att redan som liten pojke börja jobba vid 

Hallstahammars bruksträdgård. Efter det jobbade han på en 

mängd andra ställen tills han slutligen kom till Gränna 1919 och 

började arbeta på Gränna Nya Plantskola. Där stannade han i sju 

år innan han satsade och startade eget. Produkterna från Solhems 

träd och plantskola var främst fruktträd och grönsaker (Gränna 

tidning, 1939). 

Gården utökades senare med Uppgränna Södergård och 

Mellby Västergård (Viola, 1949). År 1939 omfattade plantskolan 

22 ha varav 10 ha användes för odling av plantskoleartiklar såsom 

Figur 10. Ivar Andersson. 

fruktträd, bärbuskar, prydnadsbuskar, rosor, alléträd och perenner. 

I slutet av 1930-talet producerades bland annat 2000 perenna 

växter på dessa 10 ha (Svenska trädgårdar, 1939). År 1957 tog 

sonen Lars Andersson över och drev företaget till 1976 då hans son Thomas Andersson 

övertog rörelsen. Vid Lars bortgång 1993 upphörde nästan all verksamhet och idag producerar 

Thomas endast ett tusental körsbärsträd (Pettersson, muntligt 030204). 

Det har inte hittats några kataloger från perioden 1850-1940. Kataloger från 40- och 50talet 

har påträffats på Kungliga biblioteket i Stockholm. Perennutbudet under mitten av 50talet 

verkar, enligt priskuranterna, ha varit stort (Priskurant, Solhems träd och plantskola, 

1941, 1942, 1953, 1954/1955, 1955/1956). 

4.9 Fagerhults plantskola och fröhandel, Klevshult 

Fagerhults plantskola startades i mindre skala hösten 1902 av bröderna Edvin och Oscar 

Samuelsson (Priskurant, Fagerhults plantskola, 1912/1913). Edvin var utbildad inom 

trädgårdsodling vid M. P. 

Anderséns plantskola i Jönköping 

och vid Adelsnäs trädgårdsskola 

(Jönköpingsposten, 1933). Oscar 

praktiserade i unga år hos 

Anderséns i Jönköping. Efter det 

åkte han hem till Fagerhult och 

skötte jordbruket tills han 1908 på 

allvar startade Fagerhults 

plantskola och fröhandel 

tillsammans med brodern Edvin. 

Oscar övervakade arbetet med 

Figur 11. Oscar Samuelsson. plantskolan medan Edvin ägnade Figur 12. Edvin Samuelsson. 

sig mer åt försäljning och affärer 

(Jönköpingsposten, 1936). Oscar och Edvin verkar ha varit ett par trevliga arbetsamma män 

som i inledningstexten till priskuranten från 1912/1913 skriver att ”Vi komma hädanefter att 

ytterligare anstränga oss för att göra våra köpare fullt belåtna och utlova därför ett humant 

bemötande” 

13

Eftersom Klevshult har rykte om sig att vara södra Sveriges kallaste ort kunde bröderna 

erbjuda härdiga växter. Plantskolealstren såldes över hela Sverige men främst runt om i 

Småland där det på vissa ställer krävs mer härdigt material än någon annanstans. 

Under tidsperioden 1920-1950 utökades plantskolan då efterfrågan på prydnadsplantor 

började växa (Edvinsson, muntligt 021125 och 021209). Produktionen av perenner var 1939, 

tillsammans med Gränna Plantskola, störst i länet med 100 000 perennplantor per år, jämför 

med M. P. Anderséns produktion på 55 000 plantor per år (Svenska trädgårdar, 1939). 

Samtidigt som plantskolan utökades satsade man även på fröodling vilket gav arbetstillfällen 

under vintermånaderna. Sönerna Sven Samuelsson, Hans och Jerker Edvinsson tog över efter 

Oscar och Edvin på 1950/1960-talet och avvecklade då jordbruket för att helt satsa på 

plantskolan och trädgårdsanläggningsarbete. År 1984 avvecklades fröhandeln och samma år 

tog tredje generationen, Anders och Knut Edvinsson, över plantskolan. Dessa män driver 

plantskolan än idag (Edvinsson, muntligt 021125 och 021209). 

Plantskolekataloger finns samlade på: 

Alnarp 

Bara kataloger efter 1940 

I privat ägo hos Anders Edvinsson 

1912/1913, 1931, 1934, 1935 


1926, 1939, 1947 

14

5. Släktgenomgång och sortimentsanalys 

Under perioden 1850-1940 fanns enligt mitt material nio plantskolor i Jönköpings län, av 

dessa nio har kataloger från fyra företag hittats. Uppgifterna till sortimentsanalysen har alltså 

hämtats från M. P. Anderséns, Gränna, Fagerhults och Fagerquists/Jönköpings plantskolas 

priskuranter. Plantskolekatalogerna täcker in perioden 1889-1940. M. P. Anderséns plantskola 

har den mest kompletta priskurantserien av dessa fyra, mycket av analysen baseras därför på 

denna plantskolas material. Till sortimentsanalysen har dessa kataloger använts: 

M. P. Anderséns plantskola 

1891-1894, 1896-1904, 1906-1911, 1913-1916, 1920-1940 

Fagerquists/Jönköpings plantskola 

1889-1897, 1906, 1914, 1929, 1930, 1933, 1935, 1936, 1938, 1939 

Fagerhults plantskola 

1912/1913, 1929, 1931, 1934, 1939 

Gränna plantskola 

1923, 1927-1929, 1931/1932, 1937-1939 

Aconitum 

A. napellus, äkta stormhatt, har sitt ursprung i Väst- och Centraleuropa (Aldén et al., 1998). 

Arten kan förekomma förvildad kring svenska torp (Bengtsson et al., 1997). År 1834 

omnämns den äkta stormhatten i dansk litteratur (Lange, 1994). 

A. x bicolor, trädgårdsstormhatt, har kulturursprung och är en hybrid mellan A. napellus 

och A. variegatum. Tidigare har arten kallats A. napellus ’Bicolor’ och A. cammarum 

’Bicolor’ (Aldén et al., 1998). Trädgårdsstormhatten är långlivad (Bengtsson et al., 1997). 

Enligt Lange (1994) odlades den i Danmark år 1817. 

Aconitum napellus dyker för första gången upp i Fagerhults plantskolekatalog 1912/1913 men 

då med den kryptiska stavningen A. nopellus. I samma katalog finns även sorten ’bicolor’. 

Året efter, 1913/1914, saluför M. P. Andersén A. napellus med sorten ’Spark’s var’. År 1932 

utökas sortimentet med ’carneum’. Denna sortsammansättning kvarstår fram till 1940. De 

andra plantskolorna har samma sorter i sina kataloger. 

I perennagruppens databas finns sorterna ’Spark’s Variety’ och ’Bicolor’, fast nu under 

andra arter. Båda två står felaktigt under arterna A. henryi respektive A. cammarum. Enligt 

Kulturväxtlexikonet ska båda sorterna in under A. x bicolor (Aldén et al., 1998). Även den 

rena arten, A. napellus, och sorten A. napellus ’Carneum’ odlades i Sverige år 2002. 

Anemone 

A. x hybrida, stor höstanemon, är en korsning från 1800-talets mitt mellan A. hupehensis var. 

japonica och A. vitifolia. Den stora höstanemonen anses vara långlivad (Bengtsson et al., 

1997). 

A. sylvestris, tovsippa, har sitt ursprung i västra, centrala och östra Europa, Sibirien och 

Kaukasus (Aldén et al., 1998). Tovsippan sprider sig snabbt eftersom den har ett aggressivt 

växtsätt (Bengtsson et al., 1997). År 1893 fanns den till försäljning i en dansk plantskola 

(Lange, 1994). 

Av anemonerna är det Anemone sylvestris som dyker upp först i M. P. Anderséns katalog från 

15

1891/1892. A. sylvestris finns kvar i sortimentet under i stort sett hela perioden fram till 1940 

med undantag på fem år mellan 1920 och 1925. Det är först i början på 30-talet som sorten A. 

sylvestris ’flora plena’, synonymt A. sylvestris ’Elise Fellman’ (Aldén et al., 1998), finns hos 

M. P. Andersén. Gränna plantskola har redan 1927/1928 ’Elise Fellman’ i sin katalog, dock 

finns den inte med i senare kataloger från 30-talet. Även Fagerhults plantskola säljer A. 

sylvestris ’flora plena’, men då inte förrän 1931. 

Den stora höstanemonen, Anemone x hybrida, nämns första gången i M. P. Anderséns 

priskurant från 1896. Den står då under arten A. japonica med sorter som ’elegans’, ’Honorine 

Jobert’ och ’Whirlwind’. Året därpå, 1897/1898, utökas sortimentet med sorten A. japonica 

’flora rosea plena’. I början av 1900-talet försvinner Japonicasorterna en efter en och 

1907/1908 tas även arten A. japonica bort ur M. P. Anderséns kataloger. A. japonica 

’Honorine Jobert’ återfinns i 1923/1924 års katalog men försvinner sedan för gott. Jönköpings 

plantskola har med A. japonica i 1914 års katalog men i resten av materialet (1929-1940) är 

den borta. 

Tovsippan, A. sylvestris, odlas än idag och även sorten ’Elise Fellman’ finns till 

försäljning. Av höstanemonsorterna finns ’Honorine Jobert’ och ’Whirlwind’ i 

perennaodlarnas databas, men nu under namnet A. x hybrida. Den sista sorten A. ’elegans’ 

kan, enligt Kulturväxtlexikonet, vara A. x elegans som är synonymt med A. x hybrida (Aldén 

et al., 1998). I M. P. Andersén katalog från 1896 skrivs namnet med små bokstäver vilket gör 

att jag misstänker att det är A. x elegans som menas. Är det på detta vis odlas A. x elegans 

även idag fast nu under namnet A. x hybrida. 

Aquilegia 

Inom släktet Aquilegia uppstår korsningar lätt och hybridantalet är därför stort (Bengtsson et 

al., 1997). 

A. vulgaris, akleja, är ursprungligen ifrån Europa och norra Afrika (Aldén et al., 1998). 

Den är en karaktärsplanta för gamla torp. Eftersom aklejan självsår sig lätt kan den överleva 

länge på samma plats (Bengtsson et al., 1997). Redan år 1648 nämns A. vulgaris i en dansk 

örtabok, men uppgifter om när den finns till försäljning i danska plantskolor saknas (Lange, 

1994). 

Problemet med aklejans ohejdade korsningsförmåga tas upp i M. P. Anderséns priskurant från 

1891/1892. I denna katalog säljs Aquilegia vulgaris ’flora plena’ med kommentaren 

”Aquilegierna äro fröplantor och arterna ej alldeles rena men ändå vackra”. Beteckningen A. 

vulgaris försvinner 1893/1894 och ersätts av Aquilegia hybrider ”…af flere goda arter…”. 

Denna produkt består fram till 1921/1922 då aklejahybrider säljs för att sedan inte nämnas 

fram till 1940. 

Även Fagerhults plantskola och Jönköpings plantskola tacklar aklejans 

korsningsbenägenhet med att skriva ”Aquilegia, flera sorter och färger, enkla och dubbla” 

(Priskurant, Fagerhults plantskola 1931). I 1934 års katalog från Fagerhults plantskola 

används namnet A. hybrida med kommentaren ”…olika former och färger…”. Även 

Jönköpings plantskola säljer A. vulgaris blandade i flera sorter. Gränna plantskola har varken 

med A. hybrida eller A. vulgaris i sina kataloger. 

Eftersom sortbeteckningar saknas kan inte dåtidens och dagens sortutbud jämföras. 

Aquilegia vulgaris säljs dock även idag. 

Aster 

A. amellus, brittsommaraster, kommer ursprungligen från Central- och Sydeuropa, Sibirien, 

Kaukasus och Turkiet (Aldén et al., 1998). Brittsommarastern behöver delas regelbundet, men 

blir trots det inte speciellt långlivad (Bengtsson et al., 1997). År 1859 fanns den till 

16

försäljning i en plantskola i Danmark (Lange, 1994). 

A. novae-angliae, luktaster, har sitt ursprung i östra och södra Nordamerika (Aldén et 

al., 1998). Arten är en gammal trädgårdsväxt som har odlats i mer än 250 år i Europa. För att 

bli långlivad kräver luktastern regelbunden delning (Bengtsson et al., 1997). År 1859 odlades 

den i en plantskola i Danmark (Lange, 1994). 

A. novi-belgii, höstaster, kommer ursprungligen från östra Nordamerika (Aldén et al., 

1998). Höstastern har inte odlats i någon större utsträckning i Sverige förrän på 1900-talet 

(Carlberg, 1988). Arten blir inte särskilt långlivad (Bengtsson et al., 1997). Höstastern 

återfinns i en dansk plantskolekatalog från år 1861 (Lange, 1994). Under arten A. novi-belgii 

finns Oktoberaster-gruppen som tidigare kallats Aster dumosus. Oktoberastern behöver delas 

regelbundet för att bli långlivad (Bengtsson et al., 1997). År 1861 odlades Aster dumosus i en 

dansk plantskola (Lange, 1994). 

Den först hittade astern från perennlistan var Aster Nova Anglica ’rosea’ (Aster nova-angliae) 

i M. P. Anderséns katalog från 1896. Den kvarstår fram till 1899 års priskurant. I 1908/1909 

års katalog dyker A. amellus upp för första gången i mitt material, dock utan sorter. A. amellus 

finns även i 1910/1911 års katalog men försvinner sedan för att återkomma 1920/1921 med 

sorterna ’Preciosa’ och ’rubellus’. Sorterna ’Preciosa’, ’rubellus’ finns kvar i M. P. Anderséns 

kataloger ända till 1940. I samma priskurant, 1920/1921, nämns även A. novae-angliae 

’Ryecroft Pink’, denna sorten står inte under A. novae-angliae under hela perioden utan 

nämns från 1921 till 1924 under släktet Aster. ’Ryecroft Pink’ finns kvar i sortimentet fram 

till 1940. Andra sorter som skrivs direkt under släktet i 1921/1922 års katalog är ’Lavendel’, 

’Rosalinde’ och ’Peggy Ballard’. Året därpå, 1923/1924, läggs även ’Beauty of Colwall’ till 

dessa. 

I 1923 års katalog från Gränna plantskola nämns A. novae-belgii (Aster novi-belgii) för 

första gången, den hänger kvar till året därpå för att sedan försvinna. 

Astersortimentet ökar markant på Gränna plantskola under slutet av 20-talet. 1927/1928 

finns sju sorter under A. amellus, en sort under A. hybridus och två under A. novae-angliae. 

Sorterna är A. amellus ’Emma Bedan’, ’Beate Parfait’, ’ibericus ultramarin’, ’Preciosa’, 

’rubellus’, ’Schöne von Ronsdorf’ och ’Wienholtzi’. A. hybridus redovisas med sorten 

’Beauty of Colwall’ och A. novae-angliae med ’Lil Fardel’ och ’Belgii Berenica’. Av dessa 

finns ’Beaute Parfaite’, ’Preciosa’, ’rubellus’, ’Ultramarin’, Wienholtzi’ och ’Beauty of 

Colwall’ med i M. P. Anderséns katalog från 1926/1927. Han har förutom dessa även A. 

hybrida ’Lavendel’ och A. novae-angliae ’Ryecroft Pink’. 

Jönköpings plantskola redovisar sorterna A. amellus ’Framfield’, ’King Georg’ och 

’Rubellus’ i 1929 och 1930 års kataloger för att sedan bara skriva A. amellus utan 

sortangivelser fram till 1940. 

I M. P. Anderséns katalog från 1932 tillkommer sorterna A. novae-angliae ’Barr´s Pink’ 

och 1933 Aster ’Farreri’ och ’Elta’. I Fagerhults kataloger saknas sortnamn fram till 1934 års 

priskurant då A. amellus ’King Georg’, ’Rudolph Goethe’ och ’Schöne von Ronsdorf’ 

saluförs. Tidigare har det bara stått ”A. amellus flera vackra sorter med namn, blå” (1929) 

och ”Aster novi-Belgii m.fl. senblommande sorter” (1931). Samtidigt som A. amellus sorterna 

tas upp nämns även A. novae-angliae sorterna ’Barr´s Pink’ och A. hybridus sorten 

’Heiderose’. I 1936 års katalog från M. P. Anderséns plantskola finns sorterna ’Cloudy Blue’, 

’Georg Monroe’, ’Perrys White’ och ’Wonder of Colwall’ under A. hybridus. 

Av alla de uppräknade sorterna finns det idag produktion av A. amellus ’King Georg’, 

’Rudolph Goethe’ och A. novae-angliae ’Barr´s Pink’. 

Astilbe 

Arendsii-gruppen, astilbe, är ett hybridkomplex med A. astilboides, A. chinensis, A. japonica, 

17

A thunbergii m.fl. Tidigare har den kallats A. x arendsii och A. x hybrida (Aldén et al., 1998). 

Hybriderna är långlivade (Bengtsson et al., 1997). I Danmark såldes A. x arendsii år 1912 i en 

plantskola (Lange, 1994). 

Thunbergii-gruppen, höstastilbe, är hybrider där A. thunbergii ingår som en av 

föräldrarna (Aldén et al., 1998). Liksom hybriderna i Arendsii-gruppen är även dessa 

astilbehybrider långlivade (Bengtsson et al., 1997). År 1896 nämns A. thunbergii i den danska 

trädgårdstidningen Havebrugs-Tidende, men uppgifter om när den finns till försäljning i 

danska plantskolor saknas (Lange, 1994). 

Den första astilbearten som hittats i mitt material är Astilbe thunbergii i M. P. Anderséns 

katalog från 1896. A. thunbergii återfinns i M. P. Anderséns priskuranter ända fram till 

1915/1916. I priskuranten från 1920/1921 ökar astilbeutbudet, den art där sorterna ökar mest 

är A. arendsii. De sorter som nämns, och som hänger med fram till 1940, är: A. arendsii 

’ceres’, ’Kriemhilde’, ’Rosa Perle’, ’Siegfrid’ och ’Vesta’ och ’Queen Alexandra’. 1924/1925 

års katalog saluförs sorterna ’Gloria’ och ’Lachskönigin’. Året därpå läggs ett antal sorter till 

såsom ’Brünhilde’, Günther’, ’Juno’ och ’Salland’. Vid årsskiftet 1930-1931 verkar det ske ett 

artnamnbyte. Både M. P. Anderséns plantskola och Gränna plantskola byter från A. arendsii 

till A. hybrida. År 1931 introduceras sorten A. hybrida ’Granat’. Två år senare (1933) utökas 

sortimentet med ’Avalanche’, ’Bergkristall’ och ’Diamant’. Under mitten av 1930-talet 

kommer sorter som ’grandis rosea magnifica’, ’Professor Van der Wielen’, ’Deutchland’ och 

’König Albert’. 

Sortimentet på de andra plantskolorna liknar M. P. Anderséns med några undantag. 

Jönköpings plantskola säljer 1929 förutom A. arendsii ’Ceres’ även A. arendsii ’Gloria 

Purpurea’ och A. thunbergii ’Moerheimii’. Detta utbud varar fram till 1930 och efter det 

försvinner astilbe spårlöst från Jönköpings plantskolas kataloger. 

Gränna plantskola har samma sortiment som M. P. Anderséns plantskola fram till 1937 

då sju sorter, som tidigare inte hittats i mitt material, dyker upp. De flesta sorter har namn 

efter tyska kvinnor som exempelvis: A. hybrida ’Frieda Klapp’, ’Gertrud Brix’, ’Greta 

Püngel’, ’Lydia Hagemann’ och ’Meta Immink’. Förutom dessa säljs även A. hybrida ’Rubin’ 

och ’W. Reeves’. 

Fagerhults plantskola för bara en sort utöver det sortiment som redan nämnts nämligen 

A. hybrida ’Jo Ophorst’ (1934-1939). 

Idag odlas en rad utav de sorter som på 1930- och 1940-talet kallades A. hybrida, men 

som numer enligt Kultuväxtlexikonet återfinns under Arendsii-gruppen (Aldén et al., 1998). 

Dessa sorter är: ’Bergkristall’, ’Ceres’, ’Diamant’, ’Gertrud Brix’, ’Gloria’, ’Gloria Purpurea’, 

’Granat’ och ’Jo Ophurst’. A. hybrida ’Deutchland’ återfinns idag under Japonica-gruppen där 

hybrider mellan A. chinensis och A. japonica finns samlade, medan A. hybrida ’Professor Van 

der Wielen’ och ’Moerheimii’ återfinns under Thunbergii-gruppen (Aldén et al., 1998). 

Astrantia 

A. major heter på svenska stjärnflocka och har sitt ursprung i centrala och södra Europa samt 

Kaukasus (Aldén et al., 1998). Arten har odlats i Sverige sedan mitten av 1800-talet. Den 

verkar inte vara långlivad vid förvildning, men kan finnas kvar länge eftersom den självsår sig 

lätt (Carlberg, 1988). År 1817 fanns den att köpa på en dansk plantskola (Lange, 1994). 

Stjärnflockan, Astrantia major, har sålts från 1893 till 1940 i M. P. Anderséns plantskola. 

Inga sorter har nämnts under denna period. Fagerhults plantskola saluför A. major så sent som 

1939 medan Gränna plantskola inte har den alls. Fagerquists Frö & Växthandel, senare 

Jönköpings plantskola, nämner A. major i 1889 och 1890 års katalog, sedan försvinner den ur 

sortimentet och återfinns inte under perioden fram till 1940. Även idag odlas Astrantia major. 

18

Campanula 

C. glomerata, toppklocka, har sitt ursprung i Europa, Kaukasus och ett område som sträcker 

sig från Iran till centrala Asien (Aldén et al., 1998). Toppklocka är en långlivad perenn 

(Bengtsson et al., 1997). Uppgift om när den först såldes i Danmark saknas. 

C. lactiflora är en långlivad art som på svenska heter mjölkklocka (Bengtsson et al., 

1997). Den har sitt ursprung i Kaukasus, nordöstra Turkiet och nordvästra Iran (Aldén et al., 

1998). År 1868 står den omnämnd i en dansk plantskolekatalog (Lange, 1994). 

C. persicifolia, stor blåklocka, kräver regelbunden delning för att bli långlivad 

(Bengtsson et al., 1997). Den stora blåklockan kommer ursprungligen från Europa, norra och 

västra Asien och norra Afrika (Aldén et al., 1998). Det saknas uppgifter om när den först sålts 

i Danmark. 

Campanulasortimentet börjar lite försiktigt med C. persicifolia i M. P. Anderséns katalog från 

1891/1892 för att sedan försvinna och inte komma tillbaka förrän 1909/1910 med sorten 

’Moerheimii’. Utbudet av campanula är överhuvudtaget tunnsått fram till 1908/1909 då sju 

nya arter presenteras, dock inte några utav mina utvalda arter. Nästa introduktion sker 

1920/1921, då C. lactiflora nämns för första gången i mitt material. I samma priskurant finns 

även C. persicifolia ’grandiflora’ och ’grandiflora alba’. Mjölkklockan försvinner året därpå 

men dyker upp 1928/1929 med sorten C. lactiflora ’coerulea’. C. persicifolia ’grandiflora’ 

finns kvar fram till 1935 för att 1936 få tilläggsnamnet ’coerulea’. C. persicifolia ’grandiflora 

alba’ och C. persicifolia ’grandiflora coerulea’ finns fram till 1940. 

En sort som gästspelar i M. P. Anderséns katalog är C. persicifolia ’Telhem Beauty’ 

som dyker upp 1925/1926 och försvinner i nästa priskurant. De andra plantskolorna har ingen 

av M. P. Anderséns sorter. Gränna plantskola saluför 1927-1940 sorterna C. persicifolia 

’alba’ och ’coerulea’ och Fagerhults plantskola säljer 1934-1939 sorten C. persicifolia ’flora 

plena’. 

Toppklockan, Campanula glomerata, nämns första gången i mitt material i 1927/1928 års 

priskurant från M. P. Anderséns plantskola, då med sortnamnet ’superba’. C. glomerata 

’superba’ finns i M. P. Anderséns plantskolekataloger fram till 1940. 

Gränna plantskola och Jönköpings plantskola har ungefär samma utbud som M. P. 

Anderséns plantskola medan Fagerhults plantskola 1934 introducerar C. glomerata ’acaulis’. 

Av dessa sorter produceras C. glomerata ’Acaulis’ och C. glomerata ’Superba’ i 

Sverige idag. Även den rena arten C. persicifolia, dess vita variant C. persicifolia ’Alba’ och 

C. persicifolia ’Telham Beauty’ finns i perennagruppens databas över växter producerade 

under år 2002. Kulturväxtlexikonet tar även upp C. persicifolia ’Moerheimii’ (Aldén et al., 

1998). I Perennboken finns en sort som heter C. persicifolia ’Flore Pleno’ som skulle kunna 

vara samma som C. persicifolia ’flora plena’ (Bengtsson et al., 1997). 

Cimicifuga 

C. racemosa, läkesilverax, har även varit odlad under namnet C. serpentária (Holzhausen, 

1917). Läkesilveraxet har sitt ursprung i östra Nordamerika (Aldén et al., 1998). Arten är 

långlivad (Bengtsson et al., 1997) och fanns till försäljning i Danmark år 1854 (Lange, 1994). 

Cimicifuga racemosa finns hos M. P. Andersén från 1893/1894 till 1937. Varken Fagerhults 

plantskola eller Jönköpings plantskola har C. racemosa i sitt sortiment medan Gränna 

plantskola endast har den i 1937-1939 års kataloger. 

Den rena arten Cimicifuga racemosa odlades i Sverige år 2002. 

19

Delphinium 

Belladonna-gruppen, praktriddarsporre, är hybrider mellan D. elatum och D. grandiflorum. 

Tidigare har praktriddarsporren kallats D. x belladonna, D. x cultorum, D. formosum och D. x 

magnificum (Aldén et al., 1998). Hybriderna är kortlivade (Bengtsson et al., 1997). År 1861 

fanns praktriddarsporren att köpa på en dansk plantskola (Lange, 1994). 

Elatum-gruppen, trädgårdsriddarsporre, består av sorter av D. elatum och dess hybrider 

med D. cardinale. Trädgårdsriddarsporren har tidigare kallats för D. x cultorum och D. 

hybridum (Aldén et al., 1998). Även dessa riddarsporrar är kortlivade (Bengtsson et al., 1997). 

I Nordisk illustreret Havebrugsleksikon, som gavs ut 1902-1945, omnämns D. x cultorum 

(Lange, 1994). 

Delphinium formosum, som nu ingår i Belladonna-gruppen, påträffas första gången i M. P. 

Anderséns katalog för åren 1891/1892. M. P. Andersén saluför den fram till 1910/1911. År 

1896 introduceras D. hybridum med kommentaren ”…5 sorter med namn…”. Antal sorter 

fördubblas 1909/1910 för att 1913/1914 gå tillbaka till 5 sorter. I samma katalog gör M. P. 

Andersén reklam för en ny vit sort vid namn ’Moerheimii’, enligt honom den bästa vita 

sorten. Året därpå finns en rad sorter uppräknade, dock utan artepitet. Sorterna i 1914/1915 

års katalog är ’Belladonna’, ’Belladonna semiplena’, ’Blue Tendre’, ’Carnegie’, ’Duke of 

Connaught’, ’Julia’, ’K. T. Caron’, ’Lize’, ’Mrs Creighton’, ’Persimmon’, ’Primrose’ och 

’The Reverand Lascelles’. I nästa års katalog (1915/1916) tillkommer ’King of Delphiniums’. 

Under tidigt 20-tal utökas sortimentet med ’The Alak’ och ’Caucasicum’ för att sedan minska 

tills bara ’Belladonna semiplena’, ’Moerheimii’, ’Mrs Creighton’, ’Persimmon’ och ’The 

Alak’ finns kvar i 1924/1925 års katalog. De nämnda sorterna finns med i M. P. Anderséns 

kataloger från och till fram till 1940. Förutom dessa sorter saluförs nya. Den än idag odlade 

sorten ’Capri’ saluförs på både M. P. Anderséns och Gränna plantskola år 1927 och finns i 

sortimentet fram till 1940. Nya sorter under Elatum-gruppen är ’Mrs Thomson’ som bara säljs 

ett år, 1926/1927, medan ’Amos Perry’ finns i sortimentet under perioden 1932-1940. 1936 

kommer D. elatum ’Eisberg’, D. hybridum ’Arnold Böcklin’ och ’van Veen´s Triumph’. Den 

sista nya sorten som dyker upp i M. P. Anderséns plantskolekataloger är ’Mrs J. S. Brunton’ 

år 1939. 

Sortutbudet på de andra plantskolorna är i stort sett det samma. Gränna plantskola 

lägger, 1927/1928, till ’Drottning Wilhelmina’, ’Lamartine’ och ’Lize van Veen’. Fagerhults 

plantskola har inte med några sorter förrän 1934. Dessförinnan skriver de bara ”…nya sorter 

med namn…” och ”D. hybridum färgade nyanser…”. I 1934 års katalog finns dock de nya 

sorterna ’Anne-Marie’ och ’La Tendresse’. Jönköpings plantskola har inga sorter, förutom de 

redan uppräknade, att redovisa. 

Av alla dessa sorter är det bara ett fåtal som enligt mina källor odlas och säljs idag. I 

Kulturväxtlexikonet finns sorterna ’Capri’, ’Lamartine’ och ’Moerheimii’ under Belladonnagruppen 

(Aldén et al., 1998). 

Dicentra 

Formosa-gruppen, stort fänrikshjärta, består av D. formosa-sorter och dess hybrider. Den rena 

arten har sitt ursprung i västra Nordamerika (Aldén et al., 1998). Det stora fänrikshjärtat har 

stor utbredningsförmåga (Bengtsson et al., 1997). Arten, D. formosa, fanns till försäljning år 

1861 i en dansk handelsträdgård (Lange, 1994). 

D. spectabilis, löjtnantshjärta, kommer ursprungligen från nordöstra Asien (Aldén et al., 

1998) och är långlivad (Bengtsson et al., 1997). Löjtnantshjärtat fanns år 1849 planterad i Det 

kunglige danske Haveselskabets trädgård (Lange, 1994). 

I slutet av 1800-talet går Dicentra under namnet Dielytra eller Diclytra. Diclytra finns för 

20

första gången med i Fagerquists Frö och Växtkatalog från 1889. Det är löjtnantshjärtat, 

Dicentra spectabilis, som är vanligast och finns med fram till 1940. M. P. Anderséns 

plantskola är den enda plantskola som har fänrikshjärtat, Dicentra formosa, i sin katalog. År 

1896 introduceras den och stannar till 1906/1907. M. P. Andersén är också den enda som 

saluför sorten D. spectabilis ’Alba’. Denna sort har inte heller någon långsträckt karriär, redan 

1902/1903 tas den ur sortimentet. Av de fyra undersökta plantskolorna är det bara Fagerhults 

plantskola som 1934 antar det nya släktnamnet Dicentra. 

Idag odlas och säljs de båda rena arterna Dicentra formosa och Dicentra spectabilis, 

förutom dessa odlas även sorten D. spectabilis ’Alba’. 

Dictamnus 

D. albus, Mose brinnande buske, har även sålts under namnet D. fraxinella. Arten kommer 

ursprungligen från ett område som sträcker sig mellan centrala och södra Europa till östra 

Asien och Himalaya (Aldén et al., 1998). Moses brinnande buske är långlivad (Bengtsson et 

al., 1997) och nämnd redan på 1300-talet i dansk litteratur (Lange, 1994). 

Denna klassiker gick tidigare under namnet Dictamnus fraxinella och det är under detta namn 

den säljs mellan 1891 och 1933 i M. P. Anderséns plantskola. Efter 1933 används artepitetet 

albus, D. albus finns kvar i sortimentet fram till 1940. Mellan 1901/1902 och 1914/1915 säljs 

sorten D. fraxinella ’alba’. D. fraxinella ’rubra’, som introduceras samma år som ’alba’, 

saluförs fram till 1910/1911. D. fraxinella ’alba’ kommer sedan tillbaka och finns i 

katalogerna från 1923/1924 fram till 1930. 

Fagerhults plantskola saluför D. albus i en priskurant från 1934, det står där att den har 

vita blommor. Antingen säljer de en vitblommig sort ex. ’Albiflorus’ eller så har de 

missförstått namnet D. albus. 

Jönköpings plantskola säljer inte alls Moses brinnande buske medan Gränna plantskola 

saluför den mellan 1923 och 1928. 

Idag säljs sorterna D. albus ’Albiflorus’ och D. albus ’Purpureus’. M. P. Anderséns 

sorter ’Alba’ och ’Rubra’ skulle kunna vara dessa. Även den rena arten D. albus finns till 

försäljning än idag. 

Doronicum 

D. orientale, gemsrot, kallades tidigare D. caucasicum och kommer ursprungligen från 

sydöstra Europa, Mindre Asien och Kaukasus (Aldén et al., 1998). Arten anses vara kortlivad 

(Bengtsson et al., 1997). År 1901 fanns den till försäljning i en dansk handelsträdgård (Lange, 

1994). 

D. x excelsum, praktgemsrot, har tidigare kallats D. plantagineum. Plantan blir inte 

långlivad ens med regelbunden delning (Bengtsson et al., 1997). Arten odlades år 1815 i en 

botanisk trädgård i Danmark (Lange, 1994). 

I M. P. Anderséns första katalog från 1891/1892 finns gemsrot, Doronicum orientale, men då 

under namnet D. caucasicum. 1907/1908 utökas sortimentet med D. plantagineum ’excelsum’ 

(D. x exelsum ’Excelsum’). D. caucasicum försvinner 1910/1911 och ersätts med en för mig 

okänd D. macrophylla, denna säljs även på Gränna plantskola 1923/1924. D. macrophylla och 

D. plantagineum ’excelsum’ finns kvar fram till 1940. Under mitten av 30-talet dyker sorten 

’Clussi’ upp, även den säljs fram till 1940. 

Sortimentet av gemsrot är liknande på de andra plantskolorna. Den enda som skiljer sig 

är Fagerhults plantskola som 1934 introducerar sorten D. plantagineum ’Magnificum’. 

Den rena arten D. orientale säljs än idag. Av de få sorter som hittats finns ’Magnificum’ 

och D. x excelsum ’Excelsum’, enligt Kulturväxtlexikon ’Harpur Crewe’, till försäljning idag 

21

(Aldén et al., 1998). Båda dessa ligger under Columnae-gruppen. 

Gypsophila 

G. paniculata, brudslöja, är ursprungligen från ett områden mellan centrala och östra Europa 

till centrala Asien (Aldén et al., 1998). Brudslöjan är långlivad (Bengtsson et al., 1997). År 

1801 fanns den odlad i en dansk botanisk trädgård (Lange, 1994). 

Gypsophila paniculata har sålts under hela perioden av samtliga plantskolor. 1909/1910 

introduceras G. paniculata ’flora plena’ i M. P. Anderséns plantskola. Även Gränna 

plantskola säljer denna sort 1927/1928. De resterande sorterna, ’Bristol Fairy’ och 

’Rosenschleier’, saluförs på Gränna plantskola 1939. Båda dessa sorter finns att köpa i 

Sverige idag. ’Bristol Fairy’ ligger fortfarande under arten Gypsophila paniculata medan 

’Rosenschleier’ anses vara en hybrid mellan G. paniculata och G. repens (Aldén et al., 1998). 

Helenium 

Autumnale-gruppen, trädgårdssolbrud, består av sorter av H. autumnale och dess hybrider. 

Arten har sitt naturliga utbredningsområde i Nordamerika (Aldén et al., 1998). Växtsättet är 

aggressivt och den anses långlivad (Bengtsson et al., 1997). Den rena arten, H. autumnale, 

fanns till försäljning år 1897 i en dansk handelsträdgård (Lange, 1994). 

Den första trädgårdssolbruden som säljs i mitt material är Helenium autumnale ’superbum’ i 

M. P. Anderséns katalog från 1900/1901. Några år senare, 1906/1907, introduceras sorterna 

’Bigelowii’ och ’pumilium magnificum’. Året därpå dyker ännu en sort upp, ’Hopseii’, denna 

är numera en egen art under Helenium. 1913-1915 finns ’Riverton Gem’ och ’Riverton 

Beauty’ för första gången till försäljning. Efter detta är det ett stort hopp ända fram till 1932 

innan någon ny sort presenteras. Sorten för det året är H. autumnale ’nanum praecox’. År 

1939 introduceras även ’Julisonne’ och ’rubrum’. Utbudet på de andra plantskolorna är i stort 

sett samma förutom att Fagerhults plantskola 1931 saluför ’Wyndley’ och under mitten av 30talet 

och framåt säljer ’Gartensonne’ och ’Moerheim Beauty’. 

Sorten ’Superbum säljs idag under namnet ’The Bishop’ (Aldén et al., 1998). Andra 

sorter som finns än idag är ’Pumilium Magnificum’, ’Riverton Gem’, Riverton Beauty’, 

’Julisonne’, ’Gartensonne’, ’Moerheim Beauty’ och ’Wyndley’. 

Heliopsis 

H. helianthoides, dagöga, har tidigare också odlats under namnet H. scabra. Dagöga kommer 

ursprungligen från östra och centrala Nordamerika (Aldén et al., 1998). Arten är inte 

långlivad (Bengtsson et al., 1997). År 1861 fanns den till försäljning i ett danskt 

handelsträdgårdsmästeri (Lange, 1994). 

Lite förvånande med dagöga, Heliopsis helianthoides, är att den inte saluförs förrän 

1927/1928. I M. P. Anderséns priskurant har den då namnet Heliopsis scabra ’zinneaeflora’. 

Året därpå introduceras ’E. Ladhams’ och detta sortiment kvarstår fram till 1940. Även 

Fagerhults plantskola säljer H. scabra och då inte bara ’zinneaeflora’ utan också ’patula’ 

1934. Varken Gränna plantskola eller Jönköpings plantskola har haft dagöga i sitt sortiment. 

De båda sorterna ’Patula’ och ’Zinneaeflora’ (’Zinnia’) finns enligt Perennbokens 

växtbeskrivningar i odling idag (Bengtsson et al., 1997). 

Helleborus 

H. niger heter på svenska julros och har sitt naturliga utbredningsområde i sydcentrala och 

centrala Europa (Aldén et al., 1998). Vid inventeringar har julrosor hittats i trädgårdar som 

22

stått övergivna i mer än 50 år (Carlberg, 1988). Arten finns omnämnd redan på 1300-talet i 

dansk litteratur (Lange, 1994). 

Denna klassiker har sålts på alla plantskolor från och till under perioden 1891-1940. De få 

sorter som introduceras är Helleborus niger ’angustifolia’, H. niger ’major’ (Priskurant, M. P. 

Andersén 1903/1904) och H. niger ’grandiflorus’ (Priskurant, Gränna plantskola 1937). H. 

niger ’angustifolia’, som inte hittats någon annanstans, beskrivs som vit, smalbladig och 

sällsynt. 

Den enda av dessa sorter som odlas idag är H. niger. ’Grandiflorus’. Förutom den odlas 

även den rena arten, H. niger. 

Hemerocallis 

H. fulva, brunröd daglilja, har kulturursprung i Kina (Aldén et al., 1998). Arten är långlivad 

och har stor utbredningsförmåga (Bengtsson et al., 1997). Efter några år utan skötsel kan 

dagliljan ibland sluta blomma och bara några små förkrympta blad står då kvar (Carlberg, 

1988). I Danmark fanns den till försäljning i en handelsträdgård år 1847 (Lange, 1994). 

Hybrida-gruppen, hybriddaglilja, är en grupp av hybrider mellan H. aurantiaca, H. 

dumortieri, H. liliasphodelus, H. middendorffii och H. thunbergii m.fl. Dessa hybrider har 

tidigare gått under artbeteckningen H. hybrida (Aldén et al., 1998). 

H. lilioasphodelus, gul daglilja, har tidigare kallats H. flava och har sitt naturliga 

utbredningsområde i östra Asien (Aldén et al., 1998). Arten har stor utbredningsförmåga 

(Bengtsson et al., 1997) och även denna daglilja kan hittas vid inventeringar av gamla 

övergivna trädgårdar (Carlberg, 1988). År 1886 fanns den till försäljning i en dansk plantskola 

(Lange, 1994). 

Hemerocallis nämns för första gången i M. P. Anderséns katalog från 1909/1910 med sorten 

’Kwansa fol. var.’ (’Kwanzo Variegata’). Samma år saluförs också sieboldii ’fol. var.’ som 

inte finns med i Kulturväxtlexikonet och därför inte kan identifieras (Aldén et al., 1998). 

Likadant är det med H. aureola som säljs hos M. P. Andersén 1913/1914. ’Kwansa fol. var.’ 

finns i M. P. Anderséns sortiment fram till 1940. 

Fagerhults plantskola skriver i 1929 års katalog att de har Hemerocallis, ”flera sorter 

med namn”. År 1934 skriver de ut arterna/sorterna: H. flava (H. liliasphodelus), H. fulva 

’Kwanso’ och H. hybrida ’Sir Michael Foster’. Dessa finns kvar till 1940. Mot slutet av 30talet 

har även Gränna plantskola en sort ur dagens Hybrida-grupp, ’Margaret Perry’, och det 

är bara denna sort, förutom H. lilioasphodelus och H. fulva ’Kwanzo Variegata’ som finns i 

odling i Sverige idag. H. hybrida ingår numer i Hybrida-gruppen. 

Hosta 

H. lancifolia, höstfunkia, har tidigare sålts som Funkia lancifolia. Arten kommer 

ursprungligen från Japan (Aldén et al., 1998). Höstfunkian är långlivad (Bengtsson et al., 

1997) och finns omtalad i Nordisk illustreret Havebrugsleksikon år 1902 (Lange, 1994). 

H. sieboldiana, daggfunkia, har tidigare kallats Funkia sieboldiana och F. glauca. 

Daggfunkian kommer ursprungligen från Japan (Aldén et al., 1998). Även denna art är 

långlivad (Bengtsson et al., 1997). Daggfunkian fanns till försäljning år 1861 på en 

handelsträdgård i Danmark (Lange, 1994). 

De tidiga funkiaarterna som påträffas i mitt material är arter vars namn inte används idag och 

därför inte finns med i Kulturväxtlexikonet (Aldén et al., 1998). Följaktligen är det svårt att 

säga om några av de arterna är synonyma med arterna från min lista. 

Funkiasläktet finns nämnt redan 1889 i Fagerquists Frö & Växtkatalog med tillägget, 

23

”många arter”. I M. P. Anderséns kataloger påträffas Funkia (Hosta) 1894 men F. 

sieboldiana (H. sieboldiana) introduceras inte förrän 1931. M. P. Anderséns plantskola är den 

enda plantskola som använder det moderna namnet Hosta (1934). F. lancifolia (H. lancifolia) 

saluförs för första gången i mitt material på Gränna plantskola 1923, då med sorten ’fol. 

marg’. Även M. P. Andersén har en sort under F. lancifolia och det är ’robusta’ i 1935 års 

katalog. 

De rena arterna Hosta lancifolia och H. sieboldiana odlas än idag. 

Iris 

Germanica-gruppen, trädgårdsiris, är ett hybridkomplex med I. germanica, I. pallida, I. 

variegata m.fl. (Aldén et al., 1998). Hybriderna i denna grupp har tidigare sålts under namn 

som I. x germanica (Bengtsson et al., 1997), I. barbata och I. barbata-elatior (Aldén et al., 

1998). För att öka deras livslängd bör plantorna delas regelbundet med 2-3 års mellanrum. 

Trots detta blir de inte särskilt långlivade (Bengtsson et al., 1997). Om irisen fått stå länge på 

mager mark utan skötsel slutar den att blomma och bladen blir små och förkrympta (Carlberg, 

1988). Den rena arten, I. germanica, nämns redan under medeltiden i danska 

läkebokshandskrifter (Lange, 1994). 

I. orientalis, gullbandsiris, har tidigare kallats I. ochroleuca. Gullbandsirisen har sitt 

naturliga utbredningsområde i nordöstra Grekland och Turkiet (Aldén et al., 1998). Arten är 

långlivad, men sprider sig långsamt (Bengtsson et al., 1997). Gullbandsiris fanns till 

försäljning år 1918 i en dansk plantskola (Lange, 1994). 

I. pallida heter på svenska silveriris men har inom kosmetik också kallats violrot. 

Silveririsen kommer ursprungligen från ett område mellan nordöstra Italien till Kroatien 

(Aldén et al., 1998). Arten är långlivad (Bengtsson et al., 1997) och fanns år 1898 till 

försäljning i en dansk plantskola (Lange, 1994). 

I. sibirica heter på svenska strandiris och har sitt ursprung i ett område som sträcker sig 

från centrala och östra Europa till Sibirien och Kaukasus (Aldén et al., 1998). För att 

utvecklas väl kräver plantorna regelbunden delning, men blir trots detta inte särskilt 

långlivade (Bengtsson et al., 1997). År 1847 fanns arten till salu hos en dansk 

handelsträdgårdsmästare (Lange, 1994). 

I M. P. Anderséns katalog från 1891/1892 står det att 24 sorter av I. germanica finns till 

försäljning. Året därpå, 1893/1894, skrivs dessa sortnamn ut. De nedan uppräknade sorterna 

finns mellan 1893/1894 och 1900/1901: ’Abou Hassan’, ’Boccace’, ’Cythére’, ’Delicata’, ’Dr. 

Benice’, ’Edina’, ’Hericart de Thury’, ’Jordaen’, ’Lady Stanhope’, ’Lucréce’, ’Mexicana’, 

’Penelope’, ’Pluton’, ’Rolandiana’, ’Sappho’, ’Spectabilis’, ’Sultan’, ’Telegraphe’, ’Thorista’, 

’Victorine’, ’Virgile’, ’Zemia’ och ’Zygademia’. 

Detta sortiment kvarstår fram till 1910/1911 då nästa stora tillägg med 11 sorter 

kommer. Sorterna som introduceras 1910/1911 är: ’Agnes’, ’Anna Mona’, ’Augusta’, 

’Bouquet Royal’, ’Frans Hals’, ’Kochi’, ’Mad. Chevreu’, ’Mont Blanc’, ’Maori King’, ’Tour 

d’Eiffel’ och ’Vinum’. 

Fram till 1920 är sortimentet det samma. I kataloger för 1920/1921 minskar antalet 

sorter från 33 till 13 stycken. Detta år introduceras även ’Mrs Reuthe’. De gamla sorter som 

finns kvar 1920/1921 är: ’Abou Hassan’, ’Augusta’, ’Edina’, ’Kochi’, ’Lucréce’, ’Mad. 

Cheveau’, ’Maori King’, ’Rolandiana’, ’Telegraphe’, ’Tour d’Eiffel’ och ’Zygademia’. 

Under mitten och slutet av 20-talet saluförs de nya sorterna: ’Her Majesty’, ’Le Beauté’ 

och ’Gracchus’. En enda sort tas bort och det är ’Telegraphe’. 

Förutom de redan nämnda sorterna säljs 1927/1928 ’Aurea’, ’Lucretia’, ’Mrs 

Gladstone’, ’Perfection’, ’Queen Alexandra’, ’Victor Hugo’ och ’Victorine’ på Gränna 

plantskola. 

24

På M. P. Anderséns plantskola introduceras tre nya sorter på 30-talet, de är: 

’Innocense’, ’Kharput’ och ’Mrs Alan Grey’. 

Fagerhults plantskola har tidigare bara nämnt släktet Iris och skrivit att det finns flera 

sorter till försäljning. I 1934 års katalog redovisas den första sortlistan. Vissa sorter har redan 

nämnts på de andra plantskolorna och tas därför inte upp. De nya sorterna från Fagerhults 

plantskola år 1934 är: ’Lent A. Williamsson’, ’Ma Mie’, ’Princess Victoria Louise’ och 

’Prosper Langer’. 

Gränna plantskola bygger, år 1937, på sitt sortiment med ’Ambassadeur’, ’Dalila’, 

’Eckesachs’ och ’Magnifica’. Året därpå tillkommer ’Rota’. 

Av det stora antal sorter, som förr låg under I. germanica och nu finns i Germanicagruppen, 

odlas endast ett fåtal i Sverige idag. Enligt Kulturväxtlexikon säljs ’Eckesachs’, 

’Lent A Williamsson’, ’Maori King’ och ’Mrs Alan Grey’ idag (Aldén et al., 1998). 

Perennbokens växtbeskrivningar lägger till sorten ’Rota’ (Bengtsson et al., 1997). 

I sibirica, strandiris, finns på samtliga plantskolor mellan 1891 och 1940. En enda sort inom 

denna art nämns i mitt material och det är ’Perrys Blue’ som introduceras på Gränna 

plantskola 1937. Denna sort finns än idag till försäljning. 

Mellan åren 1889 och 1940 finns I. florentina ’alba’ nämnd i såväl M. P. Anderséns, 

Fagerhults som Gränna plantskolas priskuranter. Denna växt går numera under namnet I. 

germanica ’Florentina’ och kallas enligt Kulturväxtlexikonet för violrotsiris (Aldén et al., 

1998). I. germanica ’Florentina’ finns i produktion i Sverige idag. 

En annan iris som också kallas violrot är I. pallida, silveriris. Denna finns med i NM. P. 

Anderséns plantskolas sortimentet under lång tid, 1893-1940. I katalogen står den som en sort 

under I. germanica mellan 1893 och 1926/1927. Ingen av de andra plantskolorna har I. 

pallida i sitt sortiment. 

Iris orientalis har inte hittats i någon av katalogerna. 

Leucanthemum 

L. x superbum, jätteprästkrage, har kulturursprung och kallades tidigare Chrysanthemum 

maximum. Jätteprästkragen är en hybrid mellan L. lacustre och L. maximum (Aldén et al., 

1998). Arten är inte långlivad (Bengtsson et al., 1997). På 1890-talet dyker jätteprästkragen 

upp till försäljning i danska plantskolor (Lange, 1994). 

L. vulgare, prästkrage, har tidigare kallats Chrysanthemum leucanthemum och har sitt 

naturliga utbredningsområde i Europa och västra Asien (Aldén et al., 1998). Arten är 

långlivad (Bengtsson et al., 1997). Uppgifter om när prästkragen odlades för första gången i 

en dansk plantskola saknas. 

Jätteprästkragen, Leucanthemum x superbum, har under hela perioden sålts under namnet 

Chrysanthemum maximum. Första gången den rena arten dyker upp är i M. P. Anderséns 

katalog från 1896. 1907/1907 introduceras den första sorten ’Graf Kobbo’. Chrysathemum 

maximum försvinner sedan spårlöst i sju år. 1913/1914 saluförs sorterna ’Perfection’ och 

’Shasta Daisy’. ’Perfection’ finns kvar till 1920/1921 medan ’Shasta Daisy’ saluförs fram till 

1932. Under mitten av 20-talet introduceras ’Frau Tersteeg’ och ’Sieger’, båda finns kvar i 

sortimentet fram till 1940. Detta gör även ’Ophelia’, ’Prins Heinrich’ och ’King Edward’ som 

säljs för första gången under slutet av 30-talet. 

Liknande utbud finns på de andra plantskolorna med vissa tillägg. Gränna plantskola 

saluför 1927-1939 sorten ’Prinzessin Heinrich’ och 1929 den något knepiga sorten 

25

Chrysanthemum leuchantemum ’Maximum’. Om den sistnämnda är en extra stor prästkrage 

eller om det är en jätteprästkrage framgår ej. Fagerhults plantskola har sorten ’Triumph’ i sitt 

sortiment 1929. År 1934 saluförs Chrysanthemum leucanthemum ’hybrida praecox’ på 

Fagerhults och M. P. Anderséns plantskola. 

Ingen av de nämnda sorterna finns till försäljning idag. De rena arterna Leuchantemum 

x superbum (tidigare Chrysanthemum maximum) och Leucanthemum vulgare finns i 

nuvarande produktion. 

Lychnis 

L. chalcedonica, studentnejlika, har även gått under det svenska namnet brinnande kärlek. 

Studentnejlikan är en klassisk rabattperenn (Bengtsson et al., 1997) och har sitt ursprung i 

centrala och södra Ryssland (Aldén et al., 1998). Arten är långlivad och har odlats i Sverige 

sen 1700-talet. Den är inte särskilt ömtålig och kan stå kvar i gamla övergivna trädgårdar 

(Carlberg, 1988). Studentnejlikan finns nämnd i Hortkultura Danica från år 1647 (Lange, 

1994). 

Denna, enligt Perennboken, klassiska perennväxt finns under perioden 1891-1940 i mitt 

material (Bengtsson et al., 1997). De enda sorterna som nämns är Lychnis chalcedonica ’alba 

plena’ och L. chalcedonica ’rubra plena’ i M. P. Anderséns katalog från 1900/1901. Idag säljs 

en sorts studentnejlika under namnet L. chalcedonica ’Alba’ vilket är det närmaste de gamla 

sorterna jag kommer med dagens sortiment. 

Paeonia 

P. lactiflora, luktpion, har tidigare sålts under namnen P. albiflora och P. chinensis. 

Luktpionen har sitt naturliga utbredningsområde i Kina och nordöstra Asien (Aldén et al., 

1998). Arten anses långlivad men bör i största möjliga utsträckning få stå orörd på samma 

växtplats (Bengtsson et al., 1997). Gamla exemplar av luktpion kan återfinnas i övergivna 

trädgårdar. Oftast ser man bara på bladen att det är en kvarstående pion eftersom den slutar 

blomma om marken är för torr. På lite fuktigare och mer näringsrik jord kan den blomma 

ganska länge efter att den har övergivits (Carlberg, 1988). År 1847 fanns den till försäljning 

hos en dansk handelsträdgårdsmästare (Lange, 1994). 

P. officinalis heter på svenska bergpion. Hybrider mellan P. officinalis och P. peregrina 

heter P. x festiva, bondpion. P. officinalis har sitt ursprung i södra Europa (Aldén et al., 1998). 

Även denna pion är långlivad och går att finna på övergivna tomter (Carlberg, 1988). 

Bondpionen finns omnämnd redan på 1300-talet i dansk litteratur (Lange, 1994). 

M. P. Andersén verkar ha haft ett stort intresse för pioner. Som mest uppgår utbudet till 94 

sorter. Denna analys kommer därför mest att bestå av uppspaltning av sortnamn. 

Första gången släktet Paeonia nämns är i Fagerquists Frö och Växtkatalog från 1889, dock 

finns inga sorter presenterade. Den tidigaste sortlistan finns i M. P. Anderséns katalog från 

1893/1894 där 24 sorter av P. chinensis (P. lactiflora) redovisas. Sorterna av P. chinensis för 

1893/1894 års katalog är: ’Buyckii’, ’Comte de Nejpberg’, ’Duchesse de Cazes’, ’Edouard 

Andrew’, ’Edulis superba’, ’Hamea’, ’Hortense’, ’Insignis’, ’Ledea plenissima’, ’Louise van 

Houtte’, ’Mad. Chauvry’, ’Mad Margot’, ’Nobilissima’, ’Potzi Pleno’, ’Prolifera tricolor’, 

’Prince Troubetzkoi’, ’purpurea superba’, ’Queen Victoria’, ’Richard Fetters’, ’Souvernir de 

Poiteau’, ’Superbissima’, ’Umbellata’ och ’Victoire’. 

Några år senare, 1896, finns ett fåtal av dessa sorter angivna i katalogen. M. P. 

Andersén skriver som förklaring på det uttunnade sortimentet att det dessutom finns 25 

utmärkta sorter hemtagna från en fransk specialist på området. De sorter som saluförs i 1896 

års katalog är de understrukna i 1893/1894 års sortlista. 

26

Sortimentet håller i sig fram till 1906/1907 då de hemtagna sorterna från Frankrike har 

ökat till 50 stycken. Än så länge nämns inte dessa vid namn. I katalogen från 1910/1911 

skriver M. P. Andersén ett helt litet stycke om släktet Paeonia och dess vackra blommor. Om 

pionens nyuppväckta popularitet skriver han ”Efter att ha varit bondblommor och 

gammalmodiga i många år ha pionerna på senare även kommit till heders igen, och de 

förtjäna det i högsta grad. De äro ståtliga och dekorativa ute i trädgården, särskildt på 

afstånd och med bakgrund af träd eller buskar /…/ Jag har numera en samling på öfver 

hundra sorter, kan af dessa erbjuda sortimenter till olika priser efter storleken af plantorna 

och sorternas sällsynthet” Men fortfarande nämns inte dessa sorter vid namn. Sorterna från 

den franske specialisten redovisas i 1913/1914 års katalog, de står inte under någon speciell 

art utan ska vara hybrider mellan eller sorter av P. albiflora (P. lactiflora) och P. officinalis. 

Sorterna i 1913/1914 års katalog är som följer: ’Agnes M. Kelway’, ’Albatre’, ’Amazone’, 

’Artemise’, ’Atrosanguinena’, ’Auguste Miellez’, ’Augustine d’Hour’, ’Avalanche’, ’Baron 

James de Rotschild’, ’Bastien Lepage’, ’Beatrice’, ’Berlioz’, ’Bernard Pallisy’, ’Bicolor’, 

’Boule blanche’, ’Buyckii’, ’Canary’, ’Carnea elegans’, ’Caroline’, ’Caroline Allain’, 

’Charles Gosselin’, ’Charles Lévêque’, ’Clara’, ’Cleopatra’, ’Comte de Cussy’, ’Comte de 

Neipberg’, ’Duchesse de Nemours’, ’Duchesse d’Orleans’, ’Duchesse de Cazes’, 

’Dugnesdin’, ’Duke af Wellington’, ’Edulis alba’, ’Edulis superba’, ’Edward André’, 

’Edmond Lebon’, ’Elegans’, ’Emile Hoste’, ’Eug. Verdier’, ’Festiva maxima’, ’Flavescens’, 

’Gloire de Donai’, ’Grandiflora lutescens’, ’Grandiflora rosea’, ’Hamea’, ’Henry Demay’, 

’Hortense’, ’Insignis’, ’Lady Bramwell’, ’La Brune’, ’La Tulipe’, ’Ledea plenissima’, ’Ledea 

variegata’, ’Louise van Houtte’, ’Mad. Charpentier’, ’Mad. Chauvry’, ’Mad. Calot’, ’Mad. de 

Bollemont’, ’Mad. Lebon’, ’Mad. Moutot’, ’Mad. de Muyssart’, ’Mallard’, ’Maxima’, 

’Minerva’, ’Mireille’, ’Mikado’, ’Noémie’, ’Nobilissima’, ’Otoenne Macki’, ’Pandora’, 

’Philomèle’, ’Prince Pierre’, ’Princess Mathilde’, ’Prolifera tricolor’, ’purpurea superba’, 

’Ragnhild’, ’Richard Fetters’, ’Rosea formis’, ’Rosanthe’, ’Solfatare’, ’Sulfurea’, 

’Superbissima’, ’Souvenir de l’exposition universelle’, ’Souvenir de l’exposition de Mars’, 

’Tricolor grandiflora’, ’Triomphe d’exposition de Lille’, ’Triomphe de Paris’, ’Umbellata’, 

’Victoire’, ’V. Lemoine’, ’Victor Leman’, ’Zephyr’, ’Zerlina’ och ’Zuleima’. Några av 

sorterna faller bort redan 1915/1916, dessa är understrukna. 

Fram till 1920/1921 minskar sortimentet drastiskt vilket förmodligen beror på att resten 

av sorterna inte var härdiga nog. M. P. Andersén skriver i sin katalog från 1920/1921 ”De i 

följande sortiment upptagna sorterna äro de bästa och härdigaste av alla de sorter jag 

provodlat här”. Från att ha salufört 94 sorter 1913/1914 finns endast 19 sorter kvar i 

1920/1921 års priskurant, de är: ’Albâtre’, ’Beatrice’, ’Duchesse de Nemours’, ’Duchesse de 

Cazes’, ’Edulis superba’, ’Elegans’, ’Festiva maxima’, ’Gloire de Douai’, ’Hortense’, 

’Insignis’, ’Ledea variegata’, ’Louise van Houtte’, ’Mme Chauvry’, ’Ragnhild’, ’Rosanthe’, 

’Victoire’, ’V. Lemoine’, ’Victor Leman’ och ’Zerlina’. 

På 20-talet sker många tillägg och avdrag: 1924/1925 tas ’Elegans’, ’Gloire de Donai’, 

’V. Lemoine’, ’Victor Leman’, ’Rosanthe’ och ’Victoire’ bort. Samtidigt tillkommer 

’Cleopatra’ och ’purpurea superba’. 1926/1927 saluförs nygamlingen ’Duchesse d’Orleans’ 

och ’Mme Margot’ som båda finns kvar till 1940. Året därpå, 1927/1928, har sorten 

’Cleopatra’ haft sin korta karriär hos M. P. Andersén och tas bort. 

Mot slutet av 20-talet tillkommer en hel del sorter, dessa är: ’Mme Charles Levêque’, 

’Marie Louise’, ’Mme Carpentier’, ’Marie Lemoine’ och ’Monsieur Jules Elie’. Under sent 

20-tal försvinner ’Marie Louise’ och ’Ragnhild’. 

Även under 30-talet sker en viss turbulens bland sorterna. De som finns kvar fram till 

1940 är: ’Albâtre’, ’Canary’, ’Duchesse de Nemours’, ’Duchesse d’Orleans’, ’Festiva 

maxima’, ’Herculianum’, ’Insignis’, ’Louise van Houtte’, ’Mme Carpentier’, ’Mme Charles 

27

Levêque’, ’Mme Chauvry’, ’Mme Margot’, ’Monsieur Jules Elie’, ’Tricolor grandiflora’ och 

’Zerlina’. 

Resten av sorterna finns under ett eller flera år av 1930-talet, de är: ’Duchesse de 

Cazes’, ’Hortense’, ’Ledea variegata’, ’Marie Lemoine’, ’Königin Willhelmina’, ’Albert 

Crousse’, ’Triomphe de l’exposition de Lille’, ’Boule blanche’, ’Boule de neige’, ’Edulis 

superba’, ’Lady Bramwell’, ’La Tulipe’, ’Otoenne Macki’, ’Solfatare’, ’Victoire’ och ’Patzi’. 

I 1936 års katalog introduceras de kinesiska sorterna ’Hasuzeiko’ och ’Naubumishiki’. 

Sortimentet på Gränna plantskola är i stort sett samma, om än något mindre, som på M. 

P. Anderséns plantskola. År 1934 introduceras tre nya sorter; ’Felix Crousse’, ’Sarah 

Bernardt’ och ’Whittley Major’ på Gränna plantskola. Jönköpings plantskola däremot har en 

rad sorter som M. P. Andersén inte har. I 1929 års katalog från Jönköpings plantskola saluförs 

’Asa Grey’, ’Armana’, ’Charle magne’, ’John Hancock’, ’Livingstone’, ’Lord Landsdale’, 

’President Taft’ och ’Roeman van Boskop’. 

Av alla dessa sorter är det ett fåtal som funnits under hela perioden. Vissa av dem kan 

ha haft uppehåll på något år men räknas ändå som konstanta sorter. De sorter som funnits 

mellan 1893 och 1940 är: ’Duchesse de Cazes’, ’Insignis’, ’Louise van Houtte’ och ’Mad. 

Chauvry’. 

De sorter som överlever M. P. Anderséns härdighetstestet i början av 1920-talet och 

säljs fram till 1940 är: ’Albâtre’, ’Canary’, ’Duchesse de Nemours’, ’Duchesse d’Orleans’, 

’Festiva maxima’, ’Insignis’, ’Louise van Houtte’, ’Mme Carpentier’, ’Mme Charles 

Levêque’, ’ Mme Chauvry’, ’Tricolor grandiflora’ och ’Zerlina’. 

Sorter som funnits på två eller flera plantskolor under hela perioden är: ’Asa Grey’, 

’Albâtre’, ’Duchesse de Cazes’, ’Duchesse de Nemours’, ’Edulis superba’, ’Festiva maxima’, 

’Insignis’, ’Louise van Houtte’, ’Mad. Calot’, ’Mad. Chauvry’, ’Monsieur Charles Levêque’, 

’Monsieur Jules Elie’, ’Ragnhild’, ’Tricolor grandiflora’ och ’Zerlina’. 

Trots det stora utbudet av luktpionhybrider är det få sorter som överlevt. De sorter som 

fortfarande finns i odling är: ’Duchesse de Nemours’, ’Festiva maxima’, ’Monsieur Jules 

Elie’, ’Sarah Bernardt’, ’Marie Lemione’, ’Edulis superba’, ’Felix Crousse’ och ’Mikado’. De 

flesta av sorterna ligger under gruppen fylldblommiga luktpioner i Kulturväxtlexikonet 

(Aldén et al., 1998). 

Bondpionen, P. x festiva, har funnits på alla plantskolor i mer eller mindre blandade former 

under hela perioden. Ofta står det bara ”P. officinalis, bonpion vanlig röd”. Dock har både M. 

P. Andersén och Gränna plantskola sorter som: ’alba plena’, ’alba rosea’, ’incarnata plena’, 

’Pottoi rubra’, ’Pottoi superba’, ’rubra grandiflora’ (M. P. Andersén 1893/1894), ’rubra plena’ 

(M. P. Andersén 1920/1921), ’rosea’ och ’rubra’ (Gränna plantskola 1927/1928). Av 

bondpionerna finns ’Alba Plena’ och ’Rubra Plena’ fortfarande till försäljning. 

Phlox 

P. paniculata, höstflox, har tidigare sålts under namnen P. decussáta, P. hortorum (Aldén et 

al., 1998) och P. hybrida (Holzhausen, 1917). Höstflox har sitt naturliga utbredningsområde i 

Östra USA (Aldén et al., 1998). Den anses kortlivad och kräver regelbunden delning för bra 

utveckling (Bengtsson et al., 1997). Arten fanns till försäljning år 1847 i ett trädgårdsmästeri i 

Danmark (Lange, 1994). 

Phlox paniculata, höstflox, är en sortrik art. Så var det även i slutet av 1800-talet och början 

av 1900-talet, dock såldes den då under namnen P. decussata och P. hybrida. För att få någon 

slags ordning på detta redovisas sorterna först i gruppen när de introduceras och försvinner ur 

sortimentet. Sedan grupperas även de sorter som funnits länge samt de sorter som funnits på 

flest plantskolor. Allt avslutas med vilka sorter som finns idag. 

28

I M. P. Andersens katalog från 1891/1892 redovisas följande sorter under P. hybrida: 

’Adelina Patti’, ’Criox d’honneur’, ’Jeanne d’Arc’, ’Marechal Vaillant’, ’Napoleon III’ och 

’van Houtte’. Året därpå läggs ’Boule de feu’ och ’Eclaireur’ till sortimentet. Endast tre av 

dessa finns med i M. P. Andersens katalog från 1897/1898, de är understrukna i listan ovan. 

Av de sorter som introduceras 1897/1898 är det dessa som tas ur sortimentet redan 

1900-1910: ’Erinnye’, ’Jean Lamour’, ’M. Kind’, ’Orientale’, ’Roxelana’, ’Sibylle’, 

’Souvenir’ och ’Terre neuve’. De flest av sorterna saluförda 1897/1898 försvinner under 

1910-talet, de är: ’Adonis’, ’Avalanche’, ’Diadéme’, ’Fanfluche’, ’Flocon de neige’, ’Grévin’, 

’Jeanne d’Arc’, ’Jourdan’, ’Pont-Biquet’, ’Stendahl’ och ’Tourbillon’. 

Fyra sorter finns kvar till 1920-talet: ’Boule de feu’, ’Cour-de-Lion’, ’Javanaise’ och 

’Pecheur d’Islande’. ’Eclaireur’, ’Eclatant’ och ’Merlin’ finns med i sortimentet från 1897 

fram till 1940. 

Mellan 1898 och 1901 dyker det upp ännu en stor grupp nya sorter, 38 st. För att få 

bättre struktur delas denna grupp sorter upp i när de försvann från priskuranterna. Först 

redovisas de som lämnades sortimentet under perioden 1900-1910, de är: ’Abondance’, 

’Albâtre’, ’Astier-Rehn’, ’Faliére’, ’Heroine’, ’Huxley’, ’Sapho’, ’Amphithyon’, ’Aspasie’, 

’Japonaise’, ’Le Vengeur’ och ’Thébaide’. Nästa grupp av sorter tillhör också de 

introducerade sorterna från 1898-1901, dessa hänger dock med fram till 1920: ’Corneville’, 

’Le Soelil’, ’Michel Cervantes’, ’Argon’, ’Frau E. Schmidt’ och ’Rayonnant’. Många sorter ur 

gruppen av introducerade sorter 1898-1901 försvinner under 1920-talet. Här redovisas de som 

funnits mellan 1898 och 1930: ’Brantome’, ’Frau Anna Lambert’, ’Henry Mürger’, ’Henry 

Regnant’, ’Le Cygrie’, ’Lothar’, ’Mad. E. Love’, ’Pacha’, ’Pantheon’, ’Professor Schlieman’, 

’Sesostris’, ’Surprice’, ’Evenement’, ’Fernand Cortez’, ’Manon’, ’M. Wittig’ och ’Thebaïde’. 

Endast en sort försvann på 30-talet och det är ’Albâtre’. Resterande sorter, fyra stycken, fanns 

kvar till 1940, dessa är: ’Etna’, ’Mad. Miolan-Carvalho’, ’Derviche’ och ’Lord Rayleigh’. 

Nästa grupp av nya sorter kom mellan 1901 och 1911. Två hinner försvinna under 

perioden 1900-1910, de är: ’Francais Chabas’ och ’Pandore’. Vissa tas bort under 1910-talet, 

de är: ’Labyrinthe’, ’Memphis’, ’Opale’, ’Satin Rose’ och ’L’Aiglon’. Av de som återstår tas 

dessa bort under 1920-talet: ’M. Gladstone’, ’Lumineux’, ’D. Boise’ och ’Esperance’. Endast 

’Joséphine Gerbeaux’ och ’Meteor’ försvinner under 30-talet. Bara sorten ’Coquelicot’ finns 

kvar i sortimentet fram till 1940. 

Mellan 1913 och 1920 introducerades tio sorter. Tre av dem, ’Hanny Pfleiderer’, 

’Maximilien’ och ’W. Robinson’, tas ur sortimentet redan på 20-talet. Sorterna ’Afrika’ och 

’Mad. Paul Dutrie’ finns med fram på 30-talet medan ’Elisabeth Campbell’, ’Fräulein G. v. 

Lassberg’, ’General von Heutsz’, ’Embrassement’ och ’Rijnstroom’ saluförs fram till 1940. 

Under 20-talet stryks många sorter ur sortimentet. Antalet sorter går från 67 stycken 

1907/1908 till 21 stycken 1924/1925. Trots det reducerade utbudet sker nyintroduktioner. De 

23 sorter som redovisas nedan salufördes för första gången mellan 1920 och 1930. Det verkar 

ha varit viss turbulens bland sorterna för några försvinner redan på 1920-talet, de är: 

’Griedur’, ’Imperator’, ’Mrs H. F. Bowles’, ’Pilosa’ och ’Brillant’. Sorterna ’Asien’ och 

’Reichsgraf v. Hochberg’ stannar kvar till 1930-talet medan de flesta säljs fram till 1940. Hela 

17 av de 23 introducerde sorterna från 1920-talet finns kvar till 1940. Dessa sorter är: 

’Amerika’, ’Baron van Dedem’, ’Deutchland’, ’Esperance’, ’Evelyn’, ’Feuerbrand’, ’Frau 

Anton Buchner’, ’Frau E. Krehl’, ’Hindenburg’, ’Iris’, ’Jules Sandeau’, ’Mia Ruys’, 

’Rheinländer’, ’Selma’, ’Septembergluth’, ’Vala’ och ’Victor Strössel’. 

Förutom dessa från M. P. Andersens katalog saluför Jönköpings plantskola under sent 

20-tal: ’Dr Charcot’, ’Fritjof’, ’Lofna’, ’Miss Ellen Willmot’ och ’William Ramsay’. 

Gränna plantskolas sortiment har under sent 20-tal, liksom Jönköpings plantskola, 

mycket av sitt sortiment gemensamt med M. P. Andersens plantskola. Här är de sorter som 

bara finns på Gränna plantskola under sent 20-tal: ’Antoinette Six’, ’Aurogon’, ’Epopé’, 

29

’Figaro’, ’Franklin’, ’Georg A. Ströhlein’, ’Gideon’, ’Gruppenkönigin’, ’Henri Brisson’, 

’Mad. Comtesse de Threme’, ’Odila Hilbes’, ’Princesse de Würtenberg’, ’Salmonea’, ’Sigrid 

Arnoldson’, ’Tapis blanc’ och ’Victor Tissat’. 

Under 1930-talet introducerades dessa sorter på M. P. Andersens plantskola: ’Baron van 

Heeckeren’, ’Caroline av den Berg’, ’Europa’, ’Gavin Jones’, ’Graf Zeppelin’, ’Gustaf Lind’, 

’Karl Foerster’, ’Le Madhi’, ’Margaret’, ’Mrs Ethel’, ’Mrs Milly van Hoboken’, ’Prichard’, 

’Professor Went’, ’Saladin’ och ’W. Kesselring’. 

Jönköpings plantskola har också en rad introduktioner under 30-talet. Några av dem har 

redan nämnts i M. P. Andersens sortimentsgenomgång. Här redovisas de som finns hos 

Jönköpings plantskola: ’Australie’, ’Eclairmonde’, ’Electra’, ’Frulieth’, ’Garteninspektör 

Krauss’ och ’Reingau’. Jönköpings plantskola har även en sort vid namn ’Miss Miller van 

Höbaker’ som skulle kunna vara samma sort som M. P. Andersens ’Mrs Milly van Hoboken’. 

Även Fagerhults plantskola har ett digert floxsortiment under 30-talet. Vissa sorter har 

redan redovisats under de andra plantskolorna, här kommer de resterande: ’Anna-Lisa’, 

’Comet’, ’Hubertus’, ’Hälsingborg’, ’Riverton Jewel’ och ’Thor’. 

Till sist har vi de saluförda floxsorterna på Gränna plantskola under 30-talet. Precis som 

innan tas de sorter bort som är gemensamma med de andra plantskolorna. Sortimentet för 

Gränna plantskola på 30-talet är: ’Camillo Schneider’, ’Daily Sketch’, ’Emain Macha’, 

’General Pétain’, ’Hautpmann Köhl’, ’Leo Schlageter’, ’Morgenrood’, ’Salome’ och ’Sir 

William Lawrence’. 

Många sorter dyker upp hos fler av plantskolorna. Här nedan redovisas de sorter som 

funnits på två eller flera plantskolor: ’Afrika’, ’Amerika’, ’Asien’, ’Baron van Debem’, 

’Baron van Heeckeren’, ’Caroline van den Berg’, ’Coquelicot’, ’Deutschland’, ’Eclaireur’, 

’Elisabeth Campbell’, ’Embrassement’, ’Esperence/Esperine’, ’Etna’, ’Europa’, ’Evelyn’, 

’Frau Anton Buchner’, ’Freifräulein/Fräulein G. von Lassburg’, ’Fritjof’, ’Gruppenkönigin’, 

’Gustav Lind’, ’Hindenburg’, ’Iris’, ’Javanaise’, ’Jeanne d’Arc’, ’Josephine Gerbeaux’, ’Jules 

Sandeau’, ’Karl Foerster’, ’Le Mahdi’, ’Lord Raleigh’, ’Rheinländer’, ’Mia Ruys’, ’Miss 

Milly van Hoboken’, ’Professor Went’, ’Rijnstroom’, ’Saladin’, ’Selma’, ’Septembergluth’ 

och ’William Ramsay’. 

En enda av dessa sorter har funnits med i sortimentet från mitt materials början, 1892, 

fram till 1940 och det är ’Eclaireur’. ’Eclaireur’ finns inte till försäljning idag, det gör 

däremot dessa sorter: ’Europa’, ’Iris’, ’Jules Sandeau’, ’Le Mahdi’, ’Mia Ruys’, ’Professor 

Went’, ’Rheinländer’, ’Rijnstroom’, ’Septembergluth’ och ’Wilhelm Kesselring’. 

Physostegia 

P. virginiana, drakmynta, har även kallats Dracocéphalum virginicum (Holzhausen, 1917) 

och har sitt ursprung i södra Canada, norra och centrala USA (Aldén et al., 1998). Arten är 

långlivad och har stor utbredningsförmåga (Bengtsson et al., 1997). Drakmynta omnämns i 

dansk litteratur år 1856 (Lange, 1994). 

Drakmyntan, Physostegia virginiana, visar sig vid närmare granskning vara ganska ovanlig på 

plantskolor i Jönköpings län under perioden 1850-1940. Endast M. P. Anderséns plantskola 

saluför den, först under namnet Dracocephalum med sortnamnet ’Ruyschianum’ (1891-1911) 

och senare under det mer moderna namnet Physostegia virginiana (1934-1940). I 1926/1927 

års katalog introduceras P. speciosa ’grandiflora alba’ som sedan försvinner samtidigt som P. 

virginiana ’Alba’ saluförs, förmodligen handlar det om ett artnamnbyte från P. speciosa till P. 

virginiana. 

Under sent 30-tal har M. P. Andersén drakmyntasorterna ’altissima’, ’rosea’ och ’alba’ i 

sitt sortiment. Enligt källorna över dagens utbud är det endast ’Alba’ som finns till försäljning 

idag. 

30

Primula 

P x. pubescens, trädgårdsaurikel, har kulturursprung och är en hybrid mellan P. auricula och 

P. hirsuta (Aldén et al., 1998). Trädgårdsaurikeln förväxlas ofta med vildaurikeln, P. 

auricula. P. x pubescens är en gammal kulturväxt som anses långlivad (Bengtsson et al., 

1997). Arten finns nämnd 1867 i dansk litteratur (Lange, 1994). 

P. denticulat, bollviva, är en välkänd trädgårdsväxt som även den anses långlivad 

(Bengtsson et al., 1997). Ursprungligen kommer den från ett område mellan östra Afghanistan 

och västra Kina (Aldén et al., 1998). År 1879 finns arten till försäljning hos en dansk 

handelsträdgårdsmästare (Lange, 1994). 

Aurikel, troligen trädgårdsaurikeln P. x pubescens, har sålts under hela perioden på samtliga 

plantskolor. Problemet är att den vilda aurikeln lätt förväxlas med trädgårdsaurikeln P. x 

pubescens. Vildaurikeln, P. auricula, har citrongula blommor medan trädgårdsaurikeln kan ha 

en rad olika färgställningar. M. P. Andersén skriver 1891/1892 att det är den vilda arten P. 

auricula som säljs. Förutom denna saluförs även ”Luiker” i vackra färger och ”…engelska 

alpine med namn…”. Det mest troliga är att de två sistnämnda är olika trädgårdsaurikler. 

Även Gränna plantskola säljer P. auricula i vackra färger 1923-1940 och Fagerhults 

plantskola saluför P. auricula med intressanta nyheter 1929, förmodligen nya 

trädgårdsaurikelhybrider. 

Under mitten av 1920-talet saluför M. P. Anderséns plantskola trädgårdsaurikelsorterna 

’La Lorraine’, ’Lissadell’ och ’Moerheimii’. År 1930 har M. P. Anderséns plantskola P. 

auricula i ”åtta rena färger”, året därpå sjunker utbudet till ”sex rena färger”. Dessa finns till 

försäljning fram till 1940. 

Bollvivan, P. denticulata, påträffas för första gången i M. P. Anderséns katalog från 1896. 

Den säljs då under namnet P. cashmeriana, enligt Kultuväxtlexikonet P. cachemiriana (Aldén 

et al., 1998). Konstigt nog säljs P. cashmeriana och P. denticulata jämsides mellan 1909 och 

1914. Efter detta saluförs endast P. cashmeriana fram till 1930 då den byts ut mot P. 

denticulata. Troligen tillhör dessa två samma art, P. denticulata, och P. cashmeriana är sorten 

P. denticulata ’Cachmeriana’. Bollvivan säljs på alla plantskolor utom Fagerhults fram till 

1940. På Jönköpings plantskola saluförs även sorten P. denticulata ’Alba’ år 1929. 

Idag finns P. denticulata ’Alba’ och P. denticulata ’Cachmeriana’ till försäljning i 

Sverige. 

Rudbeckia 

R. fulgida var. speciosa heter på svenska praktrudbeckia och har sitt naturliga 

utbredningsområde i östra och östcentrala USA. Tidigare har praktrudbeckian gått under 

namn som R. deamii, R. newmanni, R. speciosa och R. sullivantii (Aldén et al., 1998). För att 

bli långlivad kräver plantan regelbunden delning (Bengtsson et al., 1997). År 1868 fanns R. 

fulgida till försäljning hos ett trädgårdsmästeri i Danmark (Lange, 1994). 

R. laciniata, höstrudbeckia, har tidigare sålts under namnet R. nitida. Arten har sitt 

ursprung i ett område från södra Kanada till centrala och södra USA (Aldén et al., 1998). 

Höstrudbeckian kan bli långlivad om den delas regelbundet. Den rena arten med enkla 

blommor är idag ovanlig, men kan fortfarande finnas i äldre planteringar (Bengtsson et al., 

1997). Arten fanns till försäljning år 1896 i ett danskt trädgårdsmästeri (Lange, 1994). 

Den första rudbeckian som dyker upp är R. laciniata ’flora plena’ på M. P. Andersén 

plantskola 1906/1907. Denna varitet finns kvar fram till 1940. Namnsättningen verkar inte ha 

varit helt lätt, R. laciniata och R. nitida säljs jämsides under perioden 1925-1940. Denna 

31

namnförbistring är kanske inte så konstig när inte ens Perennboken från 1997 har slagit 

samman dessa till arten Rudbeckia laciniata (Bengtsson et al.). R. laciniata och R. laciniata 

’flora plena’ säljs även på Gränna och Fagerhults plantskola under mitten av 20-talet fram till 

1940. I Fagerhults katalog från 1934 kallas R. laciniata ’flora plena’ för ’Goldball’. Året 

innan, 1933, saluför M. P. Andersén sorten ’Herbstsonne’. 

Utav höstrudbeckiorna säljs idag R. laciniata ’Herbstsonne’ (’Autumn Sun’) och R. 

laciniata var. hortensia ’Goldball’ (’Golden Glow’). 

Praktrudbeckian, R. fulgida var. speciosa, såldes från 1920-1940 under namnet ’Newmannii’. 

Fagerhults plantskola saluförde den även under namnet R. speciosa 1934. 

Stachys 

S. macrantha, praktbetonika, har även kallats Betonika grandiflora, Betonika macrantha och 

Stachys grandiflora. Praktbetonikan har sitt ursprung i ett område som sträcker sig från 

Mindre Asien till norra Iran och Kaukasus (Aldén et al., 1998). Arten anses långlivad 

(Bengtsson et al., 1997). År 1861 fanns den att köpa i ett danskt handelsträdgårdsmästeri 

(Lange, 1994). 

Praktbetonikan, Stachys macrantha, har sålts under namnet Betonica grandiflora från 1924 

fram till 1940. I början av 1930-talet dyker sorten ’Superba’ upp på Gränna och Fagerhults 

plantskola. Denna finns i odling än idag. 

Tanacetum 

T. coccineum, rosenkrage, har tidigare gått under namnen Pyrethrum carneum, P. roseum 

eller Chrysanthemum coccineum. Rosenkragen har sitt ursprung i Turkiet, Kaukasus och Iran 

(Aldén et al., 1998). Arten är inte särskilt långlivad. Det finns en rad namnsorter (Bengtsson 

et al., 1997) och den rena arten fanns till försäljning i en dansk plantskola år 1847 (Lange, 

1994). 

Rosenkragen, Tanacetum coccineum, har gjort ett fullständigt namnbyte sen slutet av 1800talet. 

I M. P. Anderséns katalog från 1891/1892 säljs den under namnet Pyrethrum roseum. 

Arten verkar ha funnits i flera färger, både enkla och dubbla, dock saknas sortnamn. 

1899/1900 saluförs P. roseum ’flora plena’ men det är först 1920/1921 som sorterna ’Figaro’ 

och ’James Kelway’ dyker upp. Sorten ’Figaro’ finns med i sortimentet till 1931 medan 

’James Kelway’ säljs än idag. 

Runt 1930 introduceras en rad sorter. Hos M. P. Andersén saluförs ’Eileen May 

Robinsson’, ’Firefly’, ’Lord Rosebery’, ’Maiengluth’, ’Mme Munier’ och ’Queen Mary’. I 

1927/1928 års katalog har Gränna plantskola sorten P. roseum ’Album’. Förutom dessa sorter 

saluför Jönköpings plantskola ’Aphrodite’ 1933 och ’Dvärg Perkeo’ 1934. 

Många av sorterna finns bara kvar i några år, den enda som säljs än idag är ’James 

Kelway’. 

Thalictrum 

T. aquilegifolium heter på svenska aklejruta och har sitt naturliga utbredningsområde i södra, 

östra och centrala Europa, Sibirien och Japan (Aldén et al., 1998). Arten anses långlivad 

(Bengtsson et al., 1997). År 1844 fanns aklejrutan till försäljning i ett danskt trädgårdsmästeri 

(Lange, 1994). 

T. delavayi, violruta, har tidigare även kallats T. dipterocarpum och kommer 

ursprungligen från ett område som sträcker sig från sydvästra till centrala Kina (Aldén et al., 

1998). Violrutan anses långlivad (Bengtsson et al., 1997). År 1922 fanns den till försäljning i 

32

en dansk plantskola (Lange, 1994). 

Aklejrutan, Thalictrum aquilegifolium, har sålts under detta namn från 1891 till 1940 på M. P. 

Anderséns plantskola. Förutom denna såldes även violruta, T. delavayi, från 1915/1916 till 

1920/1921 för att då byta namn till T. diperocarpum. Under detta namn säljs den fram till 

1940. Även på Gränna och Fagerhults plantskola såldes violruta under namnet T. 

dipterocarpum. 

Inga sorter under dessa arter har påträffats i materialet. Både aklejruta och violruta finns 

på perennagruppens databas över producerade växter 2002. 

Viola 

Cornuta-gruppen, bukettviol, är ett hybridkoplex med V. amoena, V. cornuta, V. lutea, V. 

tricolor m. fl. (Aldén et al., 1998). Bukettviolen anses inte särskilt långlivad (Bengtsson et al., 

1997). 

V. odorata heter på svenska luktviol och kommer ursprungligen från västra Europa, 

nordvästra Afrika samt ett område som sträcker sig från Medelhavsområdet till Kaukasus 

(Aldén et al., 1998). Arten anses långlivad (Bengtsson et al., 1997). Luktviolen är nämnd från 

1300-talet och framåt i dansk litteratur (Lange, 1994). 

M. P. Andersén går hårt ut i den första katalogen från 1891/1892 och redovisar hela åtta 

sorters luktviol, Viola odorata, de är: ’Augusta’, ’Blanche de Swanley’, ’Boule/Belle de 

Chatenay’, ’Gloire de Bourg la Reine’, ’Marie Louise’, ’Mr Miller’, ’quatre saisons’ och ’The 

Czar’. De flesta av dessa försvinner redan på 1890-talet men ’quatre saisons’ håller sig kvar 

till 1920/1921. År 1896 introduceras sorten V. odorata ’Princess of Wales’, 1898/1899 

’Sulphurea’ och 1920/1921 saluförs sorten ’Princess Charlotte’. Detta är det sista som händer 

inom arten V. odorata. I M. P. Anderséns katalog från 1925/1926 finns bara den rena arten 

med och så är det fram till 1940. 

Den enda plantskolan, förutom M. P. Anderséns, som har luktviolsorter är Fagerquists 

(senare Jönköpings plantskola) som 1906 redovisar ’Kaiserin Augusta’ vilket skulle kunna 

vara samma sort som ’Augusta’. 

Av luktviolerna säljs den rena arten Viola odorata och sorterna ’Augusta’ och 

’Sulphurea’ fortfarande. 

Hornviolen dyker upp något senare än luktviolen och introduceras 1896 på M. P. Anderséns 

plantskola. Förutom den rena arten V. cornuta finns säljs även V. cornuta ’Alba’. Under 1910talet 

saluförs en rad nya sorter, de är: ’Gustav Werning’, ’Admiration’, ’Papilio’ och ’Silvia’. 

’Gustav Werning’ och ’Silvia’ finns i sortimentet fram till 1940 medan de andra försvann på 

20-talet. 1920-1930 introduceras ’Alpha’ och ’Royal Sovereign’ hos M. P. Andersén. Under 

slutet av 20-talet saluförs ’Margareta’ och ’Prinsessan Astrid’ på Gränna och Fagerhults 

plantskola. 

Under 30-talet ser sortimentet på de fyra plantskolorna nästan identiska ut. De sorter 

som är gemensamma för dem är: ’Margareta’, ’Ester’, ’Alpha’, ’Gustav Werning’, ’Prinsessan 

Astrid’ och ’Sylvia’. Några mer ovanliga nyheter under 30-talet är: ’Alpha II’, ’Hansa’, 

’Landsbergs var.’, ’John Wallmark’ och ’Rudolf Billström’. Alla dessa sorter är från M. P. 

Anderséns plantskola och såldes fram till 1940. Gränna plantskola lägger till sorterna ’W. H. 

Woodgate’ 1937 och Fagerhults plantskola ’Ardwell Gem’ och ’Baron K. Hermelin’ 1934. 

Under den rena arten V. cornuta finns idag ’Alba’ och ’Papilio’ till försäljning. Sorterna 

’Gustav Werning’, ’John Wallmark’, ’Landsbergs hybrid’, ’Sylvia’ och ’W. H. Woodgate’ 

ligger numer enligt Kulturväxtlexikonet under Cornuta-gruppen och säljs än idag (Aldén et al., 

1998). 

33

6. Diskussion 

En av sakerna som har slagit mig under jobbet med sortimentsanalysen är vilket stort utbud av 

både arter och sorter som funnits under de dryga 50 år som har undersökts. Inom vissa arter 

exempelvis Paeonia lactiflora och Phlox paniculata, har antalet sorter uppgått till över 100 

stycken. Även inom Iris Germanica-gruppen och Delphinium Belladonna-gruppen har 

sortantalet varit imponerande. Genomgående för dessa arter är att sortantalet minskar 

märkbart runt 1920. Vad detta kan bero på är svårt att säga. En av mina teorier är att 

förökningen av perennerna rationaliserades och att det därför var otympligt att ha 100 sorters 

pioner att skilja på, föröka och hantera. Att orsaken skulle vara mindre efterfrågan inom just 

dessa släkten tror jag inte på eftersom det fortfarande introduceras nya sorter, det måste finnas 

ett intresse hos köparen. 

Trendbrott 

Det som ändå kan sägas ganska säkert är att det sker ett trendbrott runt 1920. De tidigare 

sortrika arterna minskar sitt sortiment medan det sker många nyintroduktioner hos de arter 

som inte haft så stort utbud innan. Exempel på släkten/arter som ökar sitt sortiment under 

1920/1930-talet är: Aster, Campanula persicifolia, Astilbe, Heliopsis helianthoides, 

Hemerocallis Hybrida-gruppen, Tanacetum coccineum, Gypsophila paniculata och 

Physostegia virginiana. Orsaken till denna ökning kan vara att efterfrågan på fler sorter inom 

just dessa släkten ökade eller att förädlingen växte till att innefatta fler släkten än exempelvis 

Paeonia och Phlox . 

Vad som gör att vissa arter har fler sorter än andra kan ha många orsaker. Frågan är om 

populariteten kan mätas i antal sorter. Min personliga uppfattning är att det måste ha funnits 

ett stort intresse för de arter som har många sorter, men att säga att de andra sorterna var 

mindre populära p.g.a. litet sortantal är att dra det hela för långt. Många släkten/arter har 

funnits med under hela perioden utan att ha en massa sorter till försäljning, de är: Thalictrum, 

Anemone sylvestris, Astrantia major, Campanula lactiflora, Cimicifuga racemosa, Dicentra 

spectabilis, Dicentra formosa, Dictamnus albus, Helleborus niger, Hemerocallis 

lilioasphodelus, Hosta lancifolia, Iris sibirica, Iris pallida, Lychnis chalcedonica, Rudbeckia 

fulgida var. speciosa, Rudbeckia laciniata och Stachys macrantha. Alla dessa säljs fortfarande 

som rena arter och det tycker jag är bevis på att arter inte behöver producera sorter för att 

sälja. Vissa i denna grupp har ökat sitt sortiment sen 1940, de är: Astrantia major, Dicentra 

formosa och Iris sibirica. Det som har förbryllat mig med Astrantia major är att jag trodde att 

den skulle vara ett säkert kort och säljas på alla plantskolor under hela perioden. Vid närmare 

undersökning visar det sig att det egentligen bara är M. P. Anderséns plantskola som säljer 

den under någon längre period. Mina funderingar går då i banor som: fanns stjärnflockan 

kanske redan i trädgårdarna och behövde därför inte köpas från plantskolan? Eftersom den 

växer väldigt tacksamt, stjärnflockan kan delas och ges bort till grannar och andra som önskar 

den i sin trädgård, var kanske inte efterfrågan så stor. Något annat som har slagit mig är att det 

är väldigt mycket färgglada växter i sortimentet från 1890-1940. Arter inom släktena Paeonia, 

Phlox och Delphinium ger allihop stora färgglada blommor som fyller ut både rabatten och 

buketten. Astrantia major kanske var för färglös för att falla kunden på läppen. Att dra det 

hela ett steg längre är att fundera på om valet av färgstarka perenner var ett sätt att tydligt visa 

grannarna att trädgårdsinnehavaren hade råd med växter. Eller så längtade trädgårdsägarna 

bara efter lite färg. 

Bukettväxter 

Tidigare i diskussionen står det att växter skulle fylla ut både rabatten och buketten. Kraven 

på perennen var, vad jag har sett, en annan än idag. Nu för tiden köper vi importerade 

34

snittblommor i butik vilket alla inte hade råd med förr. Under tidigt 1900-tal producerades 

mycket snittblommor inom landet, Landström på Gränna Nya Plantskola odlade snittblommor 

innan han startade plantskolan medan resten av familjen sysselsattes med att binda buketter. 

Även Holzhausen (1917) skriver i sin bok Perenna växter ett avsnitt om de bästa växterna till 

avskärning. Perennen skulle inte bara pryda trädgården utan även smycka hemmet. Kanske 

kan detta förklara både Tanacetum coccineum och Viola odoratas stora popularitet, de är båda 

ypperliga bukettväxter. Dessa två arter, tillsammans med Primula x pubescens, tillhör de arter 

som haft många sorter under perioden 1890-1940 och knappt har några sorter idag. Viola 

odorata hade sin stora period under 1890-talet, Tanacetum coccineum-sorter kom under 1930talet 

medan trädgårdsaurikeln, Primula x pubescens, har funnits i färgvarieteter utan namn 

fram till 1930 för att då få sorter med namn. 

En art som har gjort det motsatta, ökat sitt sortiment jämfört med för hundra år sedan, är 

Hemerocallis Hybrida-gruppen. Dagliljan kan inte ha varit någon storsäljare i Jönköpings län. 

De sorter som hittats kommer i mitten av 1920-talet, exempelvis ’Kwanso Variegata’, och 

Hemerocallis Hybrida-gruppen introduceras först under mitten av 1930-talet. Sorter ur 

Hybrida-gruppen kan ha blivit framförädlade vid denna tid vilket förklarar varför de inte 

kommer tidigare medan ’Kwanzo Variegata’ är betydligt äldre än så. Utan att ha några säkra 

källor, så känns Hemerocallis som en typisk 1930/1940-tals växt. Sorten ’Kwanso Variegata’ 

finns inte i det tidiga sortimentet eftersom den förmodligen ansågs vara omodern. 

Arter som kommit förvånande sent är Heliopsis helianthoides och Aster novi-belgii. 

Båda påträffas för första gången på 1920-talet. 

Två av de utvalda arterna i perennsläktlistan fanns inte med alls i plantskolekatalogerna. 

Aster Oktoberaster-gruppen (tidigare Aster dumosus) och Iris orientalis har inte dykt upp i 

någon av priskuranterna. Astrarna i Oktoberaster-gruppen är, enligt Perennboken, inga bra 

snittblommor och får ofta problem med nematoder och vissnesjuka. Möjligtvis kan något av 

detta vara orsaken till att ingen plantskola i Jönköpings län sålde oktoberaster. En möjlighet är 

också att förädling på denna astergrupp gjordes efter 1940, uppgången för oktoberaster kom 

kanske efter 1940 och ingår därför inte i denna studie. Vad gäller gullbandsirisen, Iris 

orientalis, är orsaken till varför den inte odlades på plantskolorna i Jönköpings län under 

perioden 1850-1940, mer svårförklarig. 

Plantskolorna 

Enligt mina undersökningar verkar M. P. Anderséns plantskola ha varit den enda stora 

producenten av perenner från 1890-1920 i Jönköpings län. Fagerquists Växt och Fröhandel 

säljer ett fåtal arter under perioden 1889-1909 men kommer inte ens i närheten av M. P. 

Anderséns plantskolas sortiment. Kanske blev behovet mättat, staden var för liten för fler 

liknande företag. De andra plantskolorna har alla börjat sin verksamhet med odling av 

fruktträd och bärbuskar. Behovet efter dessa varor verkar ha varit enormt. Det var inte förrän i 

slutet av 1910-talet som de andra plantskolorna vågade satsa på denna ”nya” marknad med 

perennodling. Något som är värt att notera är att trots att M. P. Anderséns plantskola saluför 

det största sortimentet så har faktiskt både Fagerhults och Gränna plantskola, enligt Svenska 

trädgårdar 1939, en högre plantproduktion. M. P. Anderséns plantskola har en produktion på 

55 000 perennplantor per år medan Fagerhult och Gränna plantskola odlar 100 000 

perennplantor per år. Tyvärr finns inga tidigare siffror att jämföra med. Antingen har M. P. 

Anderséns plantskola lugnat ner sig och dragit ner på odlingarna sedan både Mads Peter och 

Robert Andersén lämnat plantskolan eller så har både Fagerhults och Gränna plantskola 

upptäckt att det finns ett behov av perenner och därför ökat sin produktion. 

M. P. Andersén verkar ha varit före sin tid, redan 1891 skriver han i priskuranten att 

man borde ersätta tapetgrupperna med perennplanteringar. Hans inflytande över vad som 

senare planterades i området runt Vätterns södra spets torde vara stort. Plantskolan 

35

producerade ju inte bara växter utan utbildade även, främst unga män, inom trädgårdsodling. 

De tog sedan med sig kunskapen ut i länet och landet. På detta sätt måste plantskolan ha 

spelat en stor roll i spridning av perennkunskap och även perennsortimentsidéer. Dock dök 

det inte upp några rena perennplantskolor i Jönköpings län på 1930-talet vilket var fallet i 

Göteborgsområdet. Kanske fanns det så många vanliga plantskolor i Jönköpings län som även 

hade ett tillfredsställande utbud av perenner att efterfråga saknades. 

Att starta plantskola med perennodling i Jönköpings län under just 1890-talet måste ha 

varit idealiskt. Konkurrensen var liten, järnvägsnätet till Malmö nybyggt och på väg att 

utvidgas och länsträdgårdsmästarna hade varit ute i länet och informerat om det hälsosamma, 

för både kropp och själ, med en fin trädgård. Förutom detta hade industrialiseringen nått 

Jönköpings län vilket gav lite mer inkomst till hushållen som kunde spenderas på växter till 

trädgården. 

Eftersom nästan alla plantskolor i Jönköpings län, med undantag för Fagerhults 

plantskola, ligger utmed Vätterns södra spets måste det goda klimatet ha spelat en stor roll. 

Klimatzonerna i länet skiljer från 1-2 utmed Vätterstranden till 5 på Småländska höglandet 

och till och med 6 i Klevshult. Kan man som odlare lägga sitt företag i en gynnande klimatzon 

gör man det. Runt Gränna finns också en lång tradition inom plantskoleverksamheten vilket 

säkert också spelat en roll i denna koncentration av trädgårdsföretag runt just Gränna och 

Jönköping. Enligt Ebbe Ombäck i Ett solvarv i Gränna 2003 kan trädgårdstraditionen i 

Gränna gå så långt tillbaka som 1400/1500-tal då fransciskarmunkar var verksamma vid 

Heliga korsets kapell i Uppgränna. Fagerhults plantskola, som i detta fall är katten bland 

hermelinerna, hade redan mark att bygga upp plantskolan på. Att gården låg i växtzon 6 

verkar inte ha bekymrat bröderna Edvin och Oscar, det nämns inget om detta i katalogerna. 

Edvin Samuelsson hade säkert inget problem att skaffa kunder eftersom han 1922 arbetade 

som gillesträdgårdsmästare (tidigare länsträdgårdsmästare). 

Fransk import 

Varifrån växterna importeras är svårt att svara på. Inom vissa släkten har jag, vid arbetet med 

sortimentsanalysen, stött på sortgrupper med exempelvis tyska eller franska namn. Att p.g.a. 

detta dra slutsatsen att de importerats från Tyskland eller Frankrike känns för osäkert. 

Sortnamnsöversättningar var vanliga och plantan kan ju ha förökats upp i England trots det 

franska namnet. En sak kan jag dock med säkerhet säga i denna fråga och det är att M. P. 

Andersén 1898 har ett 25-tal utmärkta pionsorter hemtagna från en fransk specialist. 

Förmodligen är denna franska specialist en kontakt han skaffat när han utbildade sig i 

Frankrike. Kontakterna verkar ha varit goda för sortimentet utökas 1906 till 50 utmärkta 

sorter. Senare ratas många av dessa p.g.a. deras dåliga härdighet. 

Att vara eller inte vara 

Härdighet verkar påverka om en sort finns kvar eller inte, men finns det fler orsaker? I 

exemplet ovan skriver M. P. Andersén att de sorter som är kvar är de härdigaste han 

provodlat, de andra har alltså inte klarat klimatet. Inom andra släkten finns det inga 

kommentarer i katalogerna varför sorter försvinner. Det återstår för mig att spekulera och 

gissa. Härdighetsfaktorn kan även ha spelat en stor roll då Anemone Hybrida-gruppen 

försvann runt 1900. Sorterna ’Honorine Jobert’ och ’Whirlwind’ odlas än idag men fanns bara 

hos M. P. Andersén från 1896-ca 1900. Ingen av de andra plantskolorna har haft stora 

höstanemoner till försäljning. I detta fall kan det även vara en fråga om trender eftersom 

’Honorine Jobert’ och ’Whirlwind’ finns till försäljning idag och kan odlas i Jönköpings läns 

mest gynnsamma klimat. De kan alltså ha försvunnit eftersom de var omoderna och det fanns 

andra, mer spännande växter att köpa. Några andra släkten/arter som det troligtvis gick mode i 

är Paeonia, Phlox paniculata, Delphinium och Iris Germanica-gruppen. Trots att M. P. 

36

Andersén väljer ut de härdigaste pionsorterna byts dessa ändå ut efterhand för att ge plats åt 

nya sorter. Detta sker även inom Iris Germanica-gruppen, Delphinium och Phlox paniculata. 

Sortbeskrivningar 

Beskrivningarna på arterna/sorterna är ofta knapphändiga. I de flesta fall anges höjd och vissa 

arter/sorter har färgangivelser. De tidiga katalogerna har mindre sortinformation än de senare. 

Arten som Iris Germanica-gruppen, Paeonia lactiflora och Phlox paniculata har ofta 

tydligare beskrivningar av både färg och utseende än andra arter. Bilder på växtmaterialet är 

ovanligt i katalogerna. De enda illustrationerna är från 1915-1920 års kataloger då M. P. 

Anderséns plantskola har med svartvita fotografier på pioner, Iris germanica ’Florentina’, 

arter från Astilbe Arendsii-gruppen, Cimicifuga racemosa, Hemerocallis och Phlox. Att utgå 

från växtbeskrivningarna för sortbestämning vid en perenninventering skulle vara svårt. Även 

om färgangivelserna ofta kan vara vägledande är det svårt att skilja en ljust blodröd flox från 

en ljust purpurkarminröd. 

Inventeringen 

Vid ett upprop inför en perenninventering tycker jag att man ska efterlysa allt som 

överhuvudtaget finns och i efterhand göra en sortering. Släkten som inte håller sig konstanta 

utan lätt korsar sig och bildar nya hybrider, såsom Aquilegia och Delphinium, är inte 

intressanta om man vid inventeringen är ute efter gamla sorter. De ursprungliga aklejorna och 

riddarsporrarna har hunnit korsa sig ett flertal gånger och bildat nya hybrider som skiljer sig 

från de ursprungliga. De släkten där enbart den rena arten sålts exempelvis Thalictrum 

aquilegifolium, Astrantia major, Cimicifuga racemosa m.fl. är mindre intressanta eftersom 

den rena arten ofta finns kvar än idag och inte är något ”nytt”. I detta fall skulle det dock vara 

intressant att undersöka huruvida det verkligen är samma växt som har sålts under artnamnet. 

Ser den gamla och den moderna växten likadana ut genetiskt? Även inom arter kan härdighet, 

höjd och växtsätt skilja. 

37

7. Referenser 

Tryckta källor 

Aldén, Björn. Engstrand, Lennart. Iwarsson, Mattias. Jonsson, Lars. Ryman, SvenGunnar. 

1998, Kulturväxtlexikon, Natur och Kultur/LTs förlag, Lund. 

Andersén, Mads Peter. 1891, En ny handelsträdgård vid Jönköping, Svensk 

trädgårdsförenings tidskrift, nr 3 1891, Stockholm. 

Andersson, Inger. 2003, J. E. Landströms handelsträdgårdsmästeri, Ett solvarv i Gränna 

2003, Grenna hembygdsförening, Gränna. 

Bengtsson, Rune. Berglund, Karin. Bosch-Willebrand, Ilge. Gustavsson, Eva. Hammer, 

Mårten. Hermelin-Jungstedt, Inga. Lorentzon, Kenneth. Lövkvist, Bengt. Nilsson, Evert. 

Zetterlung, Henrik. MOVIUM. 1997 (2:a uppl.), Perennboken med växtbeskrivningar, 

Movium och LTs förlag, Helsingborg. 

Bergfeldt, Gunnar. Ek, Bertil. Knutsson, Gösta. 1964, Jönköpings läns hushållningssällskap 

150 år, 1814-1964, Jönköpings läns hushållningssällskap, Jönköping. 

Carlberg, Birgitta. 1988, Gömda växter i glömda trädgårdar, om att bevara gamla 

kulturväxter, Wahlström&Widstrand, Stockholm. 

Carlsson, Sten. 1987, Jönköpings läns sociala och politiska utveckling 1687-1987, Jönköpings 

läns historia, Småländska Kulturbilder, red. Josef Rydén, Jönköpings länsmuseum, Värnamo. 

Claesson, Hilding. 1935, En introduktör för bl. a. främmande trädgårdsväxter, 

Trädgårdsodlingen i Sverige, Hyllningsskrift tillägnad Carl. G. Dahl på sextioårsdagen den 17 

juni 1935, red. Nils Sonesson, Saxon & Lindströms Förlag, Stockholm. 

Dahl, Carl G. 1927, M. P. Andersén in memorial, Lustgården 1927. 

G. L-d. (sign), 1905, Från Grennapäronens stad, Trädgården-Tidning för Nordens 

Trädgårdsodlare, nr. 9, 1905, Stockholm. 

Gréen, John. 1949, Ivar Ekvall 60 år, Viola-Tidning för trädgården, 9/11 1949, Stockholm. 

Grennfelt, Tage. 1980, 1863-1970, Gränna-Visingsö historia, Liber förlag, Stockholm 

Gränna tidning 18/8 1939, Gränna-Från staden och länet, Ivar Andersson femtio år, Gränna. 

Gustavsson, Georg. 1988a, M. P. Andersén- en föregångsman för 100 år sedan, Viola- 

Trädgårdsvärlden, nr 24 1988, Stockholm. 

Gustavsson, Georg. 1988b, M. P. Andersén-en föregångsman inom svensk trädgårdsodling, 

Gudmunds Gillet Årsbok 1988, Jönköpings hembygdsförening, Jönköping. 

H. H. (sign.) 1935, C. J. Eriksson 60 år, Viola-Tidning för trädgården, 13/3 1935, Stockholm. 

38

Holzhausen, Axel. 1917, Perenna växter, Albert Bonniers förlag, Stockholm. 

Jansson, Eva. 1994, Mormorsväxter bevaras, Faktablad Trädgård-Fritid nr 7, Sveriges 

lantbruksuniversitet, Institutionen för entomologi, Uppsala. 

Jordbruksverket, 2002, Strategi för inventering av kulturväxter i Sverige, Rapport 2002:8, 

Jordbruksverket, Jönköping. 

Jönköpings läns Hushållningssällskaps Qvartalskrift 1879, Berättelser för 1887 från 

Hushållsgillena, Jönköping. 

Jönköpings läns Hushållningssällskaps Handlingar och Tidskrifter 1909, 1913, 1914, 1915, 

1916, 1917, 1919 och 1920, Jönköpings läns Hushållningssällskaps trädgårdsstyrelses 

berättelse för år 1913, 1914, 1915, 1916, 1917, 1919 och 1920, Jönköping. 

Jönköpingsposten 26/4 1933, Edvin Samuelsson 50 år, Jönköping. 

Jönköpingsposten 16/3 1935, C. J. Eriksson 60 år, Jönköping. 

Jönköpingsposten 18/1 1936, Oscar Samuelsson 60 år, Jönköping. 

Jönköpingsposten 26/3 1947, dödsfall C. J. Eriksson, Jönköping. 

Karlsson, Folke. 1987, Jönköpings läns historia, Småländska Kulturbilder, red. Josef Rydén, 

Jönköpings länsmuseum, Värnamo. 

Lange, Johan. 1994, Kulturplanternes inførselhistorie i Danmark, indtil midten af 1900-tallet, 

Jordbrugsforlaget, Frederiksberg. 

Nilsson, S. L. 1882, Länsträdgårdsmästarnes berättelser, Jönköpings läns 

Hushållningssällskaps Qvartalskrift 1882, Jönköping. 

N. S. (sign.) 1916, C. A. L. Sundius in memorial, Trädgården-Illustrerad tidskrift för 

trädgårdsskötsel, nr 4 1916, Stockholm. 

Ombäck, Ebbe. 2003, Trädgårdsodling i Gränna socken, En historisk översikt, Ett solvarv i 

Gränna 2003, Grenna hembygdsförening, Gränna. 

P. E. M. (sign.) 1896, En trädgårdsstad, Trädgårdstidningen-Nyhets och annonsblad för 

Skandinaviens och Finlands trädgårdsodlare, nr 31 1896, Jönköping. 

Priskurant, Fagerhults plantskola, 1912/1913, 1931, 1934, privat ägo hos Anders Edvinsson. 

Priskurant, Fagerhults plantskola, 1929, 1939, Kungliga bibliotekets okatalogiserade 

samlingar 

Priskurant, Fagerquists Frö och Växthandel, 1889-1897, 1906, Kungliga bibliotekets 

okatalogiserade samlingar. 

39

Priskurant, Grenna plantskolor, 1886, 1897/1898, Kungliga bibliotekets okatalogiserade 

samlingar. 

Priskurant, Gränna Nya Plantskola, 1917, 1918, 1923, 1927-1929, 1931/1932, 1937-1939, 

Kungliga bibliotekets okatalogiserade samlingar. 

Priskurant, Jönköpings plantskola, 1914, 1929, 1936, 1938, 1939, Kungliga bibliotekets 


Priskurant, Jönköpings plantskola, 1933, Lunds universitets biblioteks okatalogiserade 

samlingar. 

Priskurant, Jönköpings plantskola, 1930, 1935, Alnarps biblioteket. 

Priskurant, M. P: Anderséns plantskola, 1890, 1891-1894, 1896, 1899-1904, 1906, 1913- 

1916, 1922, 1924-1930, 1932-1940, Kungliga bibliotekets okatalogiserade samlingar. 

Priskurant, M. P. Anderséns plantskola, 1907/1908, 1910/1911, 1920/1921, 1931, Alnarps 

biblioteket. 

Reimer, Charles. 1939, Plantskoleskötseln i Sverige, Svenska trädgårdar, del 1, red. Lind, 

Eric & Thulin, J. A., Svenska yrkesförlaget AB, Stockholm. 

Reinisch, Anneli & Ernst. 2003, Gränna plantskola, Ett solvarv i Gränna 2003, Grenna 

hembygdsförening, Gränna. 

Rydén, Josef. 1987, Industrihistorien-några kännetecken, Jönköpings läns historia, 

Småländska Kulturbilder, Jönköpings länsmuseum, Värnamo. 

Sjögren, Otto. 1931, Sverige, geografisk beskrivning, Andra delen: Östergötlands, 

Jönköpings, Kronobergs, Kalmar och Gotlands län, Wahlström&Widstrand, Stockholm. 

Sunesson, Algot Sylvig. 1954, M. P. Andersén-några personliga minnen, Gudmunds Gillet 

Årsbok 1954, Jönköpings hembygdsförening, Jönköping. 

Svenska trädgårdar, del 1, 1939, red. Lind, Eric och Thulin, J. A., Svenska yrkesförlaget AB, 

Stockholm. 

Säve, Gunnar. 1914, Jönköpings läns kungliga hushållningssällskaps historia 1814-1913, del 

1, Jönköping. 

Teärr (sign.), 1949, Ivar Andersson 60 år, Viola-Tidning för trädgården, 17/8 1949, 

Stockholm. 

Trädgården-Illustrerad tidskrift för trädgårdsskötsel, nr. 5 1907, Jönköpings 

trädgårdsmästaresällskap, Stockholm. 

Trädgårdstidningen-Nyhets och Annonsblad för Skandinaviens och Finlands trädgårdsodlare, 

nr. 27 1899, Grenna plantskolor, Jönköping. 

40

Viola-Illustrerat Notis och Annonsblad, nr 6 1910, Agathon Sundius in memorial, Stockholm. 

Viola-Tidning för trädgården, 9/11 1949, Dödsfall, Carl August Johansson, Stockholm. 

Weiler, Gösta. 1942, M. P. Andersén-en föregångsman inom svensk hortikultur, Mäster 

Gudmunds Gillet Årsbok 1942, Jönköpings hembygdsförening, Jönköping. 

Muntliga källor 

Andersén, Matts, barnbarn till M. P. Andersén, telefonsamtal 021129 

Edvinsson, Anders, delägare till Fagerhults plantskola, telefonsamtal 021125 och 021209 

Hulting, Valborg, dotter till C. J. Eriksson på Jönköpings plantskolor, telefonsamtal 021212 

Pettersson, Anna-Maria, hortonomstuderande och dotter till Thomas Andersson på Solhems 

plantskola, samtal 030204 

Reinisch, Ernst, nuvarande ägare till Gränna plantskola, telefonsamtal 021114 

Bildkällor 

Försättsblad. Priskurant från Fagerhults plantskola 1912/1913, privat ägo, Anders Edvinsson. 

Figur 1. Tidning för Nordens trädgårdsodlare, nr 9 1905. 

Figur 2. Egen illustration. 

Figur 3. Priskurant från Fagerquists Frö och Växthandel, 1888, Kungliga bibliotekets 


Figur 4. Svenska trädgårdar del 1, 1939. 

Figur 5. Viola nr 24, 1988. 

Figur 6. Tidning för trädgårdsodlare, nr 8, 1891. 

Figur 7. Priskurant från Gränna plantskolor 1883, Kungliga biblioteket okatalogiserade 

samlingar. 

Figur 8-12. Svenska trädgårdar del 1, 1939. 

41

Arter/sorter Auktor 

Aconitum x bicolor Schult. 

M. P. Anderséns pl.sk. Gränna pl.sk. Jönköpings pl.sk. Fagerhults pl.sk. 

bicolor 1920-1940 1927 1912-1939 

Spark's var. 1913-1940 1934-1939 

A. napellus L. 1913-1940 1923-1939 1929-1930 1912-1939 

carneum 1932-1940 

Anemone x hybrida Paxton 1914 

elegans 1896-1908 

flora rosea plena 1897/1898 

Honorine Jobert 1896-1908, 1923 

Whirlwind 1896-1898 

A. sylvestris L. 1891-1921, 1925-1940 1931-1939 1934-1939 

flora plena (Elise Fellman) 1931-1940 1927/1928 1934-1939 

Aquilegia vulgaris L. 1914 

Aquilegia-hybrider 1891-1922 1933-1940 1912/1913, 1931-1939 

Aster amellus L. 1908-1911 1933-1940 1929 

Beaute Parfaite 1925-1940 1927-1939 

Emma Bedan 1927-1939 

Framfield 1929-1930 

King George 1939-1940 1937-1939 1929-1930 1934-1939 

Preciosa 1920-1940 1927-1939 

rubellus 1920-1940 1927-1939 1929-1930 

Rudolph Goethe 1935-1940 1934-1939 

Schöne von Ronsdorf 1927-1939 1934-1939 

Ultramarin/ibericus ultramarin 1925-1940 1927-1939 

Wienholtzi 

A. novae-angliae L. 

1926-1940 1927-1939 

Barr's Pink 1932-1940 1934-1939 

Belgii Berenica 1927-1939 

Lil Fardel 1927-1939 

rosea 1896-1899 

Ryecroft Pink 1920-1940 

A. novi-belgii L. 1923-1924 1931-1939 

Peggy Ballard 

Aster 

1921/1922 

Beauty of Colwall 1923-1940 1927-1939 

Cloudy Blue 1936-1940 

Elta 1933-1940 

Farreri 1934-1940 

George Monroe 1936-1940 

Heiderose 1934-1939 

Lavendel 1921-1940 

Perry's White 1936-1940 

Rosalinde 1921/1922 

Astilbe Arendsii-gr. 1929 

Avalanche 1920-1925 1927-1939 

Bergkristall 1933-1940 

Brünhilde 1925-1940 

ceres 1920-1940 1927-1939 1929-1930 1934-1939 

Deutschland 1936-1940 

Diamant 1933-1940 

Frieda Klapp 1937-1939 

1

Arter/sorter Auktor M. P. Anderséns pl.sk. Gränna pl.sk. Jönköpings pl.sk. Fagerhults pl.sk. 

Gertrud Brix 1937-1939 

Gloria 1924-1940 

Gloria purpurea 1929-1930 1934-1939 

Granat 1931-1940 

grandis rosea magnifica 1935-1940 

Greta Püngel 1937-1939 

Günther 1925-1940 

Jo Ophorst 1934-1939 

Juno 1925-1940 

Kriemhilde 1920-1940 1927-1939 

König Albert 1936-1940 

Lachskönigin 1924-1940 

Lydia Hagemann 1937-1939 

Meta Immink 1937-1939 

Queen Alexandra 1920-1940 1927-1939 

Rosa Perle 1933-1940 

Rubin 1937-1939 

Salland 1925-1940 

Siegfrid 1920-1940 1927-1939 1934-1939 

W. Reeves 1937-1939 

Vesta 

Astilbe Thunbergii-gr. 

1920-1940 

Gerde d'Argent 1896-1916 

Moerheimii 1929-1930 

Professor v. d. Wielen 1935-1940 

Astrantia major L. 1893-1940 1889-1892 1939 

Campanula glomerata L. 1934-1939 

acaulis 1927-1940 1931-1940 1933 1934 

superba 1920/1921 1927/1928 

C. lactiflora M. Bieb. 1934-1939 

coerulea 1928-1940 

C. persicifolia L. 1891/1892 1934-1939 

alba 1927-1940 1933-1939 

coerulea 1927-1940 

flora plena 1934-1939 

grandiflora 1920-1934 

grandiflora alba 1920-1940 

grandiflora coerulea 1936-1940 


Telham Beauty 1925/1926 

Cimicifuga racemosa L. 1893-1937 1937-1939 

Delphinium Belladonna-gr. 1914 1923-1939 1929 1931-1934 

Anne Marie 1934-1939 

Belladonna 1914-1921 1923-1939 1933-1940 

Belladonna semiplena 1914-1940 

Blue tendre 1914-1916 

Capri 1927-1940 1927-1938 1929-1940 1934-1939 

Carnegie 1914-1916, 1935-1940 

Caucasicum 1920/1921 

Drottning Willhelmina 1927-1939 1929-1940 

K. T. Caron 1914-1916 

2


La Tendresse 1925-1940 1927-1938 1929-1940 1934-1935 

Lamartine 1932-1940 1929-1940 

Moerheimii 1913-1940 1923-1938 

Primrose 1914-1921 

D. Elatum-gr. 1933-1940 

Amos Perry 1932-1940 1929-1940 

Arnold Böcklin 1936-1937 

Duke of Connaught 1914-1939 1927-1939 

Eisberg 1936-1940 

Julia 1914-1940 

King of Delphiniums 1915-1940 1927-1939 1934-1939 

Lize 1914-1937 

Lize van Veen 1927-1938 

Mrs Creighton 1914-1940 1927-1939 

Mrs J. S. Brunton 1939-1940 

Mrs Thomson 1926/1927 

Persimmon 1914-1940 

the Alak 1920-1925 

The Reverard Lascelles 1914-1921 1927-1938 

van Veen's Triumph 1936-1940 

Dicentra Formosa-gr 1896-1907 

D. spectabilis (L.) Lem. 1894-1940 1923-1939 1889-1906, 1929-1940 1912-1939 

alba 1896-1903 

Dictamnus albus L. 1891-1940 1923-1928 1934? 

alba 1901-1915, 1923-1931 1934? 

rubra 1901-1940 

Doronicum x excelsum 

(N. E. Br.) Stace 

excelsum (Harpur Crewe) 1907-1940 1923-1939 1914-1930 

D. orientale Hoffm. 1891-1940 1923-1939 1934-1939 

Magnificum 1934-1939 

Doronicum 1929 

Clussii 1934-1940 

Gypsophila paniculata L. 1891-1940 1923-1939 1914, 1933-1940 1912, 1934-1939 

Bristol Fairy 1939 

flora plena 1909-1940 1927-1939 

Rosenschleier 1939 

Helenium Autumnale-gr. 1923-1939 1929-1933 1929 

superbum/(The Bishop) 1900-1940 

Bigelowii 1906-1908 

pumilium magnificum 1906-1939 1927-1939 1929-1940 1939 

Riverton Gem 1913-1940 1927-1939 1939 

Riverton Beauty 1913-1940 1927-1939 1934-1939 

nanum praecox 1914-1940 

Julisonne 1932-1940 1934-1939 

rubrum 1939-1940 

Gartensonne 1934-1939 

Moerheim Beauty 1934-1939 

Wyndley 1939 

3


Heliposis helianthoides L. 

zinniaeflora 1927-1940 1934-1939 

E. Ladhams 1927-1940 

patula 1934-1939 

Helleborus niger L. 1891-1940 1923-1932 1891-1906, 1929-1935 1934-1939 

angustifolia 1902-1915 

grandiflorus 1937-1939 

major 1902-1911 

Hemerocallis fulva L. 1923-1932 

Kwanzo Variegata 

H. Hybrida-gr 

1924-1940 1934-1939 

Sir Michael Foster 1934-1939 

Margaret Perry 1937-1939 

H. lilioasphodelus L. 1934-1939 

Hosta lancifolia (Thunb.) Engl. 1935-1940 1937-1939 

Robusta 1935-1940 

fol. marg. 1923/1924 

H. sieboldiana (Hook.) Engl. 1931-1940 1934-1939 

Iris germanica L. 1923 

florentina 1893-1940 1923-1932 1934-1939 

Iris Germanica-gr. 1893 

Abou Hassan 1893-1921 

Agnes 1910-1916 

Ambassadeur 1937-1939 

Anna Mona 1910-1916 

Augusta 1910-1940 

Aurea 1937-1939 1927-1939 

Boccaca 1893-1916 

Bouquet Royal 1910-1916 

Cynthére 1893-1916 

Dalila 1937-1939 

Delicata 1893-1916 

Dr. Benice 1893-1916 

Eckesachs 1937-1939 1939 

Edina 1893-1940 

Frans Hals 1910-1916 

Gracchus 1925-1940 

Her Majesty 1924-1940 

Hericart de Thury 1893-1940 

Innocnese 1936-1940 

Jordaen 1893-1916, 1925-1940 

Kharput 1936-1940 

Kochi 1910-1930, 1937-1940 

Lady Stanhope 1893-1916 

Le Beauté 1924-1940 

Lent A. Williamson 1934 

Lucretia 1927-1932 

Lucréce 1893-1940 

Ma Mie 1934-1939 

Mad. Chevreu 1910-1940 1927 1934 

Magnifica 1937-1939 

4


Maori King 1910-1940 1927-1932 1939 

Mexicana 1893-1916 

Mont Blanc 1910-1916 

Mrs Alan Grey 1936-1937 

Mrs Gladstone 1927-1932 

Mrs Reuthe 1920-1940 1934 

Penelope 1893-1916 

Perfection 1927-1939 

Pluton 1893-1916, 1926-1940 

Princess Victoria Louise 1934 

Prosper Langer 1934-1939 

Queen Alexandra 1927-1939 

Rolandiana 1893-1940 

Rota 1938-1939 

Sappho 1893-1916 

Spectabilis 1893-1916, 1925-1940 

Sultan 1893-1916 

Telegraphe 1893-1928 

Thorista 1893-1916, 1924-1940 

Tour d'Eiffel 1910-1940 

Victor Hugo 1927-1932 

Victorine 1893-1916 1927-1932 

Vinum 1910-1916, 1926 

Virgile 1893-1916, 1928-1940 

Zemia 1893-1894 

Zygadenia 1893-1940 

I. pallida Lam. 1893-1940 

I. sibirica L. 1891-1940 1927-1932 1912-1939 

Perrys Blue 1937-1939 

Leucanthemum x superbum 

(Bergmans) D. H. Kent 

1896-1907 1914, 1933-1940 

Frau Tersteeg 1924-1940 1929-1939 

Graf Kobbo 1906/1907 

King Edward 1937-1940 1929-1930 

Ophelia 1937 

Perfection 1913-1916 1927-1939 

Prins Heinrich 1935-1940 

Prinzessin Heinrich 1927-1939 

Shasta Daisy 1913-1932 

Sieger 1927-1940 1927-1939 

Triumph 1929-1931 

L. vulgare Lam. 1929-1930 

hybrida praecox 1934-1937 1934-1939 

Lychnis chalcedonica L. 1891-1914, 1920-1940 1923-1939 1933-1940 1934-1939 

alba plena 1900-1907 

rubra plena 1900-1907 

Paeonia 

Agnes M. Kelway 1913-1916 

Albatre 1913-1940 1927-1939 1929-1930 

Albert Crousse 1934-1940 

Amazone 1913-1915 

Armana 1929-1930 

5


Artemise 1913-1916 

Asa Grey 1937-1939 1929-1930 

Atrosanguinea 1913-1916 

Auguste Mielle 1913-1916 

Augustine d'Hour 1913-1916 

Avalanche 1913-1916 

Baron James de Rotschild 1913-1916 

Bastien Lepage 1913-1916 

Beatrice 1913-1930 

Berlioz 1913-1916 

Bernard Pallisy 1913-1915 

Bicolor 1913-1916 

Boule blanche 1913-1916, 1935-1940 

Boule de neige 1935-1940 

Buyckii 1893-1915 

Canary 1913-1916, 1928-1940 

Carnea elegans 1913-1916 

Caroline 1913-1916 

Caroline Allain 1913-1916 

Charle magne 1929-1930 

Charles Gosselin 1913-1916 

Charles Lévêque 1913-1916 

Clara 1913-1916 

Cleopatra 1913-1916, 1925-1927 

Comte de Cussy 1913-1916 

Comte de Nejpberg 1893-1916 

Duchesse de Cazes 1893-1940 1927-1932 

Duchesse de Nemours 1913-1940 1927-1939 

Duchesse d'Orleans 1913-1916, 1926-1940 

Dugnesdin 1913-1916 

Duke af Wellington 1913-1916 

Edmond Lebon 1913-1916 

Edouard Andrew/EdwardAndré 1893-1916 

Edulis alba 1913-1916 

Edulis superba 1893-1930 1927/1928 

Elegans 1913-1925 

Emile Hoste 1913-1916 

Eug. Verdier 1913-1916 

Felix Crousse 1937-1939 

Festiva maxima 1913-1940 1927-1939 1929-1930 

Flavescens 1913-1916 

Gloire de Donai 1913-1924 

Grandiflora lutescens 1913-1916 

Grandiflora rosea 1913-1916 

Hamea 1893-1916 

Hasuzeiko 1936-1940 

Henry Demay 1913-1916 

Herculanium 1925-1940 

Hortense 1893-1929, 1940 

Insignis 1893-1940 1927/1928 

John Hancock 1929-1930 

Königin Willhelmina 1933-1940 

La Brune 1913-1916 

La Tulipe 1913-1916, 1935-1939 

Lady Bramwell 1913-1916, 1935-1940 

6


Ledea plenissima 1893-1916 

Ledea variegata 1913-1932 

Livingstone 1929-1930 

Lord Landsdale 1929-1930 

Louise van Houtte 1893-1940 1927-1932 

Mad Calot 1913-1916 1929-1930 

Mad Charpentier 1913-1916, 1930-1940 

Mad de Bollemonde 1913-1916 

Mad de Muyssart 1913-1916 

Mad Lebon 1913-1916 

Mad Moutot 1913-1916 

Mad. Chauvry 1893-1940 1927-1932 

Mad. Margot 1893-1898, 1926-1940 

Mallard 1913-1916 

Marie Lemoine 1930-1932 

Marie Louise 1928/1929 

Maxima 1913-1916, 1928-1930 

Mikado 1913-1915 

Minerva 1913-1916 

Mireille 1913-1915 

Mme Charles Levêque 1928-1940 1929-1930 

Monsieur Jules Elie 1930-1940 1929-1930 

Nahbumishiki 1936-1940 

Nobilissima 1893-1916 

Noemi/Noemi Demay 1913 1934-1939 

Otoenne Macki 1913-1916, 1935-1940 

Pandora 1913-1915 

Patzi 1936-1940 

Philoméle 1913-1916 

Poeman van Boskop 1929-1930 

Potzi pleno 1893-1898 

President Taft 1929-1930 

Prince Pierre 1913-1916 

Prince Troubetzkoi 1893-1898 

Princesse Mathilde 1913-1916 

Prolifera tricolor 1893-1916 

purpurea superba 1893-1916, 1925-1930 

Queen Victoria 1893-1898 

Ragnhild 1913-1928 1927-1932 

Richard Fetters 1893-1916 

Rosanthe 1913-1925 

Rosea formis 1913-1916 

Sarah Bernardt 1937-1939 

Solfatare 1913-1916, 1935-1940 

Souvenir de l'expositione de Mars 1913-1916 

Souvenir de l'expositione universelle 1913-1916 

Souvenir de Poiteau 1893-1898 

Sulfurea 1913-1915 

Superbissima 1893-1916 

Tricolor grandiflora 1913-1916, 1925-1940 1927-1932 

Triomphe de Paris 1913-1916 

Triomphe d'exposition de Lille 1913-1916, 1934-1940 

Umbellata 1893-1916 

V. Lemoine 1913-1924 

Whittley Major 1937-1939 

7


Victoire 1893-1925, 1935-1940 

Victor Leman 1913-1924 

Zephyr 1913-1916 

Zerlina 1913-1940 1927-1932 

Zuleima 

Paeonia x festiva 

1913-1916 

alba plena 1893/1894, 1915/1916 

alba rosea 1893-1899 

incarnata plena 1893-1899 

Pottoi rubra 1893-1899 

Pottoi superba 1893-1899 

rosea 1927-1939 

rubra 1927-1939 

rubra grandiflora 1893-1899 

rubra plena 1913-1940 

Phlox paniculata L. 

Abondance 1898-1908 

Adelina Patti 1891-1896 

Adonis 1897-1911 

Afrika 1914-1936 1927-1932 1929-1933 

Albâtre 1900-1916, 1927-1929 

Amerika 1925-1939 1927-1932 1929-1933 1934-1939 

Amphitryon 1900-1908 

Anna-Lisa 1934-1939 

Antoinette Six 1927-1932 

Argon 1900-1911 

Asien 1920-1936 1934-1939 

Aspasie 1900-1908 

Astier-Rehn 1998-1908 

Aurogon 1927-1939 

Australie 1933-1940 

Avalanche 1897-1911 

Baron van Dedem 1920-1940 1927-1932 1929-1933 

Baron van Heeckeren 1935-1940 1927-1939 1929-1940 

Boule de feu 1892-1916 

Brantome 1898-1916 

Camillio Schneider 1937-1937 

Caroline van den Berg 1931-1940 1937-1939 

Comet 1934-1939 

Coquelicot 1906-1924, 1927-1940 1927-1939 

Corneville 1898-1915 

Cour-de-Lion 1897-1925 

Croix d'honneur 1891-1896 

D. Bois 1910-1925 

Daily Sketch 1937-1939 

Derviche 1900-1925, 1928-1940 

Deutschland 1928-1940 1934-1939 

Diadéme 1897-1911 

Dr Charcot 1929-1940 

Eclaireur 1892-1940 1927-1932 1929-1939 

Eclairmonde 1933-1940 

Eclatant 1897-1916, 1927-1940 

Electea 1933-1940 

Elisabeth Campbell 1913-1940 1927-1932 

8


Emain Macha 1937-1939 

Embrassement 1914-1940 1927-1932 

Epopé 1927-1932 

Erinnye 1897-1900 

Esperance 1910-1940 1933-1940 1934-1939 

Etna 1898-1916, 1931-1939 1927-1932 1929-1933 

Europa 1931-1940 1929-1940 

Evelyn 1926-1940 1927-1932 1929-1933 

Evenement 1900-1916 

Falére 1898-1900 

Fanfluche 1897-1915 

Fernand Cortez 1900-1916 

Feuerbrand 1928-1940 

Figaro 1927-1932 

Flocon de neige 1897-1915 

Francais Chabas 1901-1908 

Franklin 1927-1939 

Frau Anna Lambert 1898-1916 

Frau Anton Buchner 1928-1940 1929-1940 

Frau E. Krehl 1920-1939 

Frau E. Schmidt 1900-1911 

Fritjof 1927-1939 1929-1933 

Frulieth 1933-1940 

Fräulein G. v. Lassberg 1913-1940 1927-1939 1934-1939 

Garteninspektör Krauss 1933-1940 

General Petain 1937-1939 

General von Heutsz 1913-1940 1929-1940 

Georg A. Ströhlein 1927-1932 

Gideon 1927-1932 

Graf Zeppelin 1932-1940 

Grévin 1897-1911 

Griedur 1920-1924 

Gruppenkönigin 1931-1939 1927-1932 

Gustaf Lind 1933-1940 1937-1939 1934-1939 

Hanny Pfleiderer 1913-1924 1929-1940 

Hauptmann Köhl 1937-1939 

Henri Brisson 1927-1932 

Henry Mürger 1898-1924 

Henry Regnant 1898-1925 

Heroine 1898-1909 

Hindenburg 1920-1940 1927-1939 1929-1933 1934-1939 

Hubertus 1934-1939 

Huxley 1898-1908 

Hälsingborg 1934-1939 

Imperator 1920-1928 

Iris 1920-1940 1933-1940 

Japonais 1900-1901 

Javanaise 1897-1924 1934-1939 

Jean Lamour 1897-1900 

Jeanne d'Arc 1891-1911 1927-1932 

Joséphine Gerbeaux 1906-1924, 1930-1939 1927-1932 

Jourdan 1897-1911 

Jules Sandeau 1924-1940 1927-1939 1929-1940 1934-1939 

Karl Foerster 1931-1940 1934-1934 

Labyrinthe 1901-1911 

9


L'Aiglon 1910/1911 

Le Cygrie 1898-1916 

Le Madhi 1933-1938 1929-1940 

Le Soelil 1898-1911 

Le Vengeur 1900-1908 

Leo Schlageter 1937-1939 

Lofna 1929-1933 

Lord Rayleigh 1900-1940 1927-1939 

Lothar 1898-1924 

Lumineux 1902-1916 

M. Gladstone 1901-1916 

M. Kind 1897-1907 

M. Wittig 1900-1916 

Mad Comtesse de Threme 1927-1932 

Mad E. Love 1898-1916 

Mad Miolan-Carvahlo 1898-1924, 1928-1940 

Mad Paul Dutrie 1913-1938 

Manon 1900-1924 

Marechal Vaillant 1891-1896 

Margaret Gavin Jones 1933-1940 

Maximilien 1913-1916 

Memphis 1901-1911 

Merlin 1897-1927, 1933-1940 

Meteor 1907-1925, 1930-1937 

Mia Ruys 1926-1940 1937-1939 1929-1940 

Michel Cervantes 1898-1911 

Miss Ellen Willmot 1929-1940 

Morgenrood 1937-1939 

Mrs Ethel Prichard 1934-1940 

Mrs H. F. Bowles 1920-1925 

Mrs Milly van Hoboken 1934-1940 1933-1940 

Napoleon III 1891-1896 

Odila Hilbes 1927-1939 

Opale 1901-1911 

Orientale 1897-1909 

Pacha 1898-1916 

Pandore 1901-1908 

Pantheon 1898-1916 1933-1940 

Pecheur d'Islande 1897-1916 

Pilosa Brilliant 1920-1924 

Pont-Biquet 

Prichard 

1897-1911 

Princesse de Würternberg 1927-1939 

Professor Schlieman 1898-1916 

Professor Went 1931-1940 1937-1939 1934 

Rayonnant 1900-1911 

Reichgraf von Hochberg 1920-1930 1927-1932 

Reingau 1933-1940 

Rheinländer 1926-1940 1927-1939 

Rijnstroom 1915-1940 1927-1939 1929-1933 

Riverton Jewel 1934-1939 

Roxelana 1897-1908 

Saladin 1935-1938 1937-1939 

Salmonea 1927-1939 

Salome 1937-1939 

10


Sapho 1898-1902 

Satin Rose 1901-1911 

Selma 1927-1940 1927-1939 1929-1933 1934-1939 

Septembergluth 1920-1940 1927-1939 

Sesostris 1898-1916 

Sibylle 1897-1908 

Sigrid Arnoldsson 1927-1932 

Sir William Lawrence 1937-1939 

Souvenir 1897-1908 

Stendahl 1897-1911 

Surprice 1898-1916 

Tapis blanc 1927-1939 

Terre neuve 1897-1908 

Thébaide 1900-1916 

Thor 1934-1939 

Tourbillon 1897-1911 

W. Kesselring 1935-1940 

W. Robinson 1913-1916 

Vala 1927-1940 

van Houtte 1891-1896 

Victor Strössel 1920-1940 

Victor Tissat 1927-1939 

William Ramsay 1929-1933 1934-1939 

Physostegia virginiana 

(L.) Benth. 

alba 1937-1940 

altissima 1934-1940 

grandiflora alba 1926-1936 

rosea 1937-1940 

Ruyschianum 1891-1911 

Primula auricula L. 1891-1909 

P. denticulata Sm. 1896-1914, 1931-1940 1927-1939 1929-1940 

alba 1929-1940 

cachmeriana 1909-1930 

P. x pubescens Tausch 1891-1940 1923-1939 1914-1930 1912-1939 

La Lorraine 1923-1940 

Lissadell 1927-1940 


Rudbeckia fulgida var. speciosa 

(Wender) Perdue 

1920-1922, 1925-1940 1931-1939 

R. laciniata L. 1923/1924 

flora plena (Goldball) 1906-1940 1927-1939 1934-1939 

Herbstsonne 1933-1940 

Stachys macrantha 

(K. Koch) Stearn 

1924-1940 

Superba 1931-1939 1934-1939 

Tanacetum coccineum 

(Willd.) Grierson 

1891-1911 1923-1939 1914 1929 

album 1927/1928 

Eileen May Robinson 1930-1940 1937-1939 1933-1935 

11


Figaro 1920-1931 1937-1939 

Firefly 1930-1931 1934-1939 

flora plena 1899-1916 

James Kelway 1920-1940 1927-1939 1933-1940 1934-1939 

Lord Rosebery 1927-1939 1934-1939 

Maiengluth 1934-1940 

Mme Munier 1930-1931 

Queen Mary 

Tanacetum 

1931, 1936-1938 1937-1939 1933-1935 1934-1938 

Aphrodite 1933-1935 

Dvärg Perkeo 1934-1939 

Thalictrum aquilegifolium L. 1891-1940 1931-1939 

T. delavayi Franch. 1915-1940 1927-1939 1934 

Viola cornuta L. 1896-1910 

alba 1896-1916 

Papilio 

Viola Cornuta-gr. 

1914-1916 

Admiration 1914-1916 

Alpha 1920-1940 1927-1939 1929-1940 1929-1939 

Alpha II 1933-1940 

Ardwell Gem 1934-1939 

Baron K. Hermelin 1934 

Ester 1931-1939 1927-1932 

G. Wermig 1913-1939 1927-1939 1929-1940 1929-1939 

Hansa 1934-1940 

John Wallmark 1937-1940 

Landsbergs var. 1936-1940 

Margareta 1930-1939 1927-1938 1929-1940 1929-1939 

Prinsessan Astrid 1927-1939 1930 1929-1939 

Royal Sovereign 1923-1940 

Rudolf Billström 1939-1940 

Silvia/Sylvia 1914-1939 

W. H. Woodgate 1937-1939 

V. odorata L. 1889-1914 1929, 1939 

Augusta 1891-1899 

Blanche de Swanley 1891-1898 

Boule/Belle de Chatenay 1891-1896 

Gloire de Bourg la Reine 1891-1892 

Kaiserin Augusta 1906 

Marie Louise 1891-1896 

Mr Miller 1891/1892 

Princess Charlotte 1920-1925 

Princess of Wales 1896-1916 

quatre saisons 1891-1916 

sulfurea 1898-1925 

The Czar 1891-1892 

12

Perennutbudet på plantskolor i Jönköpings län under - POM

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?