De nordamerikanska gullrisens blad är skaftlösa och har en smal bas. De sitter tätt längs stjälken i en spiralform. Den smalt lansettlika bladskivan är glest tandad på kanterna. Bladets nerver består av en huvudnerv och på varje sida om den går en stark och en svag parallell nerv (bladet ser ut att ha tre nerver). I Finland blommar arterna först från augusti till oktober med rikligt gula blomhuvuden, som är mindre än 1 cm breda och bildar en imponerande, mestadels bågformad blomklase.

Höstgullris påminner mycket om sin vanligare släkting, kanadensiskt gullris. Arterna kan dock särskiljas från varandra genom stjälkens och bladens hårighet samt frökapslarnas och blomställningens egenskaper. Hos kanadensiskt gullris är stjälken vaxartad (gråaktig) nedanför blomställningen, och dessutom är stjälken antingen hårig upptill eller över hela längden. Dess blad är mestadels kort- eller långhåriga. Höstgullrisets stjälk är kal och ofta vaxartad upp till blomgrenarna. Dess blad är högst något håriga längs undersidan av bladmittnerven. Frökapslarnas hårplym underlättar identifieringen: hos kanadensiskt gullris är de glänsande vita, hos höstgullris brunaktiga (frökapslarna är växtens torra frukter, till vilka hårlika hårplym är fästa). En kal och kraftigare stjälk, kortare skaft av blomkorg och något större blomkorg gör höstgullriset ljusare, grövre och yvigare än kanadensiskt gullris.

Arterna kan särskiljas genom stjälkens och bladens hår, blomställningar och blad. Jättegullris är allmänt över 1,5 meter hög och till och med 2 meter, medan kanadensiskt gullris växer högst 1,5 meter. Jättegullrisets blommor öppnar sig ännu senare än kanadensiskt gullris, och deras blomhuvuden är större (3–4 mm jämfört med 1,7–2,5 mm). Bladen av jättegullris är tjocka och styva. De övre bladen är nästan helbräddade eller åtminstone ser så ut (glest fintandade).

Jättegullris kan särskiljas från höstgullris åtminstone genom stjälken: stjälken under jättegullrisets blomma är tydligt hårig över hela längden, medan höstgullrisets stjälk är kalt upp till blomgrenarna och ofta vaxartad.

Vid bekämpning är det inte väsentligt att identifiera arten. Det viktigaste är att särskilja de främmande gullrisarterna från våra inhemska gullriset (S. virgaurea). Gullriset är mindre (höjd ≤ 1m) än de nordamerikanska gullrisen och har en annorlunda blomställning. Gullrisets blomgrenar är upprätta och gör blomman cylindrisk, medan de nordamerikanska gullrisen blommar i koniska klasar med nickande topp. Gullriset börjar blomma vanligtvis i juli, medan de nordamerikanska arterna blommar något senare och fortsätter ända till vintern.

Bestämningsnyckeln hjälper till att känna igen främmande gullrisarter och särskilja dem från gullris.

Solidago gigantea